Årskrönika 2026: Världsklass, Guldpennor & Allvarsord

Årets bild. I slutet av december kastade sig vår världsstjärna Oskar Edlund iväg från ett viktigt möte - han ville inte komma sent till Skolhagenskolan. Där väntade nämligen hans yngre klubbkamrater för att få lyssna på hans resa mot världseliten. Vilken förebild.

2025 är ett avslutat kapitel - och vilket TIS-år det blev!

Som traditionen bjuder så har undertecknad sammanfattat året lagom till att Täby Vinterspel står för dörren för att på riktigt inviga kommande friidrottsår. Som vanligt kommer det handla främst om våra juniorer och seniorers tävlingsframgångar blandat med lite av klubbens evenemang.

Jag har som ni kanske minns de senaste åren lånat den legendariske TIS-ledaren Lasse Carlssons guldpenna. Efter att framgångsrika år avlöst varandra kan jag konstatera att det 70-åriga bläcket nu börjar ta slut. ”Pennan” införskaffades i samband med klubbtidningens årskrönika för 1956, när löparbanorna på Täby IP efter en 30 år lång kamp äntligen invigdes och har sedan dess använts med måtta.

Men efter ett år som innehållit sju medaljer på Friidrotts-SM i Karlstad, två VM-deltagare (klubbens blott andra och tredje genom tiderna!) och sist men inte minst, en Diamond League-tävling i kvinnligt stavhopp på Täby Torg, så är det så att man behöver nypa sig i armen för att säkerställa att 2025 verkligen har hänt.

Jag har därför inget annat val än att konstatera: 2025 behöver, liksom 1956, 2023, 2024 dessförinnan, skrivas in i klubbens historieböcker med Guldskrift. Och kanske är detta vårt allra främsta år i klubbens 102-åriga historia.

Men vi tar det från början.

En väntan på våren

Innesäsongen började som vanligt. Med blandat utfall. Det sitter kanske i väggarna för en friidrottsförening som till skillnad från klubbarna i flera av sina grannkommuner inte disponerar några ändamålsenliga inomhuslokaler, att inomhussäsongen blir en enda lång väntan på att få komma ut till ett vårigt Tibblevallen.

Några notiser värda att plocka med sig var dock:

Vera Sjöberg fortsatte att under inomhussäsongen gå från klarhet till klarhet. Efter bl a topptiden 4:29 på en engelsk mil och 8:57 på 3000m (båda klubbrekord) så kvalade hon in till Inomhus-VM i Kina och väl där gjorde hon en stabil mästerskapsdebut.
Emilia Lillemo snuddade även hon på dröm-9 på 3000 meter när hon noterade 9:02 min i Nordenkampen.
Michael Luxemburg blixtrade till på 60m - 6.95 var inte långt ifrån ett gammalt pers.
Erik Nederheim tog sig via klubbrekordet 3:52 min på 1500m till sin första SM-final. Väl där slutade junioren 8a på 3:53
Ludvig All knäckte, efter en stark inomhussäsong, äntligen drömgränsen 8 sekunder på 60m häck vid tävlingar i Sätra och sänkte sedan på SM i Växjö den tiden ytterligare ner till 7.97 - vilket gav ett SM-brons! Detta var såklart också klubbrekord.
Fabian Delryd nådde innesäsongens bästa form lagom till SM där han tog hem SM-guldet i höjdhopp på 2.19 efter ännu en hård duell med Melwin Lycke Holm. Med det kvalade Fabian dessutom in till inomhus EM.
Även Harald Gemmel prickade formen till SM. Men trots fina 5.06 i stavhoppet slutade han "bara" 6a, i en gren som fick ett nivålyft under året
På tal om stavhopp debuterade vår superveteran Jonas Asplund i Täbyfärgerna och slog nästan direkt till med ett nytt veteranvärldsrekord - 4.76 som 52-åring, smaka på den!
Och på tal om stavhopp igen. I grenen där vi fram till för ett par år sen hade ett klubbrekord på strax över fyra meter, hade vi nu 7 killar över den gränsen! Utöver nämnda Harald och Jonas hade vi Joel Enander på 4.70, Jonathan Karlsson på 4.65, Eelco Sintnicolaas på 4.35 och Nils Grufman på 4.11!
Joel Enander gjorde sin första innesäsong borta i USA och övertygade stort i sjukampen, där han krossade klubbrekordet som höjdes till 5 410 poäng. Hans 6.94 i längd och 8.21 på 60m häck stack ut utöver ovan nämnda stavhopp.
I kvinnornas 400 meter var toppbredden riktigt vass, där vi hade fyra under 59: Emilia Hermansson, Maja Sund, Amanda Cederberg och slutligen Arwen Pamelius som lyfte sig flera snäpp till 58.77. Arwen stod också för ett jättelyft på 800m där hon sänkte sig med nära 10 sekunder ner till 2:15 min.
Emelie Eklund återvände till tresteget där hon övertygade mycket med att krossa klubbrekordet och flyga 12½ meter, prick.
Utöver tre nämnda medaljer på seniorernas ISM blev det JSM-silver till Erik Nederheim (P19 1500m) och JSM-brons (karriärens allra första SM-medalj!) till Arwen Pamelius (F17 400m). Därutöver tog Nils Grufman hem Ungdoms-SM-guld i mångkamp och silver i stav i P16, och Elsa Herlin och Maximilian van der Meijden tog sina livs första USM-medaljer i 60m (F15 brons) respektive tresteg (P15 brons)
Våra tjejer tog hem en meriterande silvermedalj i Kraftmätningen för 17-åringar efter en riktigt stark laginsats. Laget som gjorde det var utöver ovan nämnda Arwen & Elsa H också Ella Hallsten, Emilie Ekman, Wilma Beiming Brotte, Elsa Eriksson, Ebba Borglund och Svea Strand

Ovan framgångar till trots så skulle sommaren bli ännu bättre.

Äntligen vår

För till slut kom äntligen våren och nu satte våra aktiva, och för den delen våra ledare, ordentlig fart.

Våra collegeaktiva i USA var som vanligt först ut i elden och det small till rejält direkt.

Teo Borgius -03, ny i Täbylinnet för säsongen, tog direkt över det manliga klubbrekordet i stav och höjde det i omgångar upp till ståtliga 5.28 meter.
Vera Sjöberg inledde med att direkt sänka 1500m-perset under 4:10 och 5000m-perset med 10 sekunder ned till 15:40 min.
Vår OS-löpare, Oskar Edlund, stod över inomhussäsongen men visade direkt klass utomhus med flera tider på låga 49 sekunder över 400m häck.
Joel Enander följde upp de lysande inomhusresultaten med några riktiga toppresultat i sin tiokampsdebut, som visserligen var klubbrekord (6 949 poäng) men ändå en bit från det han kan. Men vårresultaten 10.87 på 100m, 22.34 på 200m i motvind, 49.90 på 400m och 14.95 på 110m häck visade på kraftigt förbättrad snabbhet och löpstyrka. Lägg därtill ett stort pers i spjut; 55.92 meter.

Till NCAA-finalen tog sig både Oskar och Vera och där mötte de, som brukligt är, världsklass-motstånd. Oskar var ännu inte riktigt i toppslag men kom ändå in som mycket meriterande fyra på 400m häck med tiden 49.02. Detta var en av de bästa placeringarna en svensk sprinter nått i NCAA. Vera slutade 9a på 1500m men chockade sen alla med en ruggig avslutning på 5000m som tog henne ända fram till en andraplats! Och dessutom på nya klubbrekordet 15:34 min.

Hemma i Sverige inledde vi med ett skapligt Lag-SM-kval följt av ett bra stafett-SM. På sistnämnda tog kvinnorna brons på 4*800 meter och det kompletterades av brons i K22 3*400 meter, brons i F19 svensk stafett, silver i F17 svensk stafett och brons i P15 4*80 meter.

Några som visade framfötterna lite extra individuellt första halvan av säsongen var bl a:

Emilia Hermansson som inledde chockartat med att sänka sig till 60.71 på 400m häck och kvala till JEM.
Emilia Lillemo som sänkte klubbrekordet på 10 km landsvägen till högklassiga 32:20 min
Erik Nederheim som övertygade med att kvala till JEM på 3000m med klubbrekordet 8:16 min samt genom att på Bauhausgalans förtävlingar sänka klubbrekordet på 1500m under 3:50.
Ludvig All som i Söderhamn med klubbrekordet 13.92 tog sig under 14 sekunder för första gången och det gav honom platsen till Lag-EM i Madrid, dit också Vera och Oskar togs ut
Nils Grufman som slog till på Världsungdomspelen där han höjde stavperset med flera decimeter till högklassiga 4.45

A once in a lifetime opportunity

Utanför banan handlade mycket om vår Stavgala på Täby Torg, som hade fått ”an opportunity of a lifetime”, som Tävlingsdirektör Jan Kowalski på Bauhausgalan uttryckte det.

På ett möte med alla Diamond League-arrangörer hade tävlingen Prefontaine Classics i amerikanska Eugene tvingats tacka nej till kvinnligt stav. Bauhausgalan räckte upp handen. Frågan gick till Täby Stavhoppsgalas Meeting Director, Calle Alm, som svarade med en tumme upp.

Lanseringen av tävlingen skedde med bara två månader kvar och det blev bråda dagar. Logistik med läktare, banor, mm skulle styras upp. Kravbilden som följde med ett Diamond League visade sig vara hög. Sponsorer skulle jagas in för att täcka ökade kostnader. 300 läktarbiljetter skulle säljas. Projektteamet gick på högvarv hela vägen in i kaklet men kunde till slut torka svetten ur pannan. Det blev till slut succé.

Vann gjorde Sandi Morris som bjöd publiken på verklig show när hon svingade sig över världsårsbästat 4.82. Men vi fick också se ytterligare några av världens bästa stavhoppare i action, däribland Chris Nilsen och KC Lightfoot. Och inte minst en tidigare världsrekordhållare som prisutdelare i form av Renaud Lavellenie!

Det var ett välfyllt Täby torg med uppskattningsvis 600 åskådare på plats som njöt av vad som måste ha varit Täbys mest högklassiga idrottsevenemang någonsin. SVTs kommentator konstaterade, ”Solen skiner över Täby” och det både bokstavligt och bildligt talat. Vilken oförglömlig dag.

Karlstad i väntan på Karlstad

Vi fick glädjande fortsätta se Täby i av huvudrollen när Folksam GP i Karlstad, Göteborg och Varberg avgjordes.

Det var återigen årets två största stjärnor som stal det mesta av showen. Oskar Edlund hade återvänt permanent till Sverige och Täby efter avslutade USA-studier och det nygamla samarbetet med sin allra första tränare från barnsben, Fredrik Enander, fick en flygande start. Oskar dominerade såväl Karlstad GP som Göteborgs GP och presterade nya tider på låga 49 sekunder. Vera satte hela den svenska eliten på plats i Göteborg och Varberg och vann dessutom sistnämnda även över den internationella eliten på nya perset, 4:06 låga.

Därbakom fortsatte Erik Nederheim ta kliv framåt när han i Karlstad sänkte sitt pers på 1500m ytterligare, ner till högklassiga 3:46.

Erik fortsatte sen tillsammans med Emilia H till JEM där han nådde final medan Emilia hamnade strax utanför vidareavancemang.

SMs kungapar och bragden i Karlstad

Nu hade vi kommit till slutet av juli och äntligen stod stora Friidrotts-SM i Karlstad för dörren. Karlstad bjöd på blandat väder, en del sol men också regn och framförallt mycket vind.

Vera och Oskar kom med högst förväntningar på sina axlar, framförallt från sig själva eftersom bägge siktade på att säkra platser till VM.

Oskar jagade VM-direktkvalet 48.50 på 400m häck och efter ett ruggigt försökslopp där han joggade in på 50 sekunder så fanns förhoppningar. Men väl framme i final så hade vindarna börjat friska i och motvinden på bortre lång var bastant. Men vilket lopp det ändå blev! Oskar gick stenhårt från start och från sin mittenbana hade han passerat alla löpare utanför redan när han kom ut ur första kurvan. Det blev en utklassning som aldrig tidigare skådats på SM. Oskar nådde målet på årsbästa 48.92 och lämnade övriga löpare över fyra sekunder (!!) bakom sig. SVTs Jacob Hård och Alhaji Jeng var närmast mållösa över uppvisningen som förutom SM-guld också gav nytt mästerskapsrekord. Ett rekord som tillhört självaste Sven Nylander i över 30 år.

Vera Sjöberg kom även hon till Karlstad i absolut toppform. Inför finalen så var det helt öppet med fem tjejer som skulle slåss om både guld och platser till VM. Väl i finalen bjöd Vera på en sällan skådad uppvisning. Hon gick upp till spets direkt och satte upp högsta tempo. Löpare på löpare tvingades till reträtt och med varvet kvar var bara VM-kombatanterna kvar. Men Vera gav dem ingen andningspaus och in på upploppet förmådde ingen utmana utan Vera kunde ro i hamn sitt sololopp till ett första efterlängtat SM-Guld! Dessutom på nya person- och mästerskapsrekordet 4:05 låga. Jacob Hård utbrast ”Vilken bragd!” och han har som känt en del att jämföra med.

Tillbaka på 5000 meter valde Vera istället en annan taktik. I rygg på Evelina Henriksson fram till 2000m kvar. Sen återigen en obarmhärtig tempoökning. Två sista kilometer på en bra bit under 6 minuter gav ett andra SM-Guld och ett andra Mästerskapsrekord, med tiden 15:25 min. Tävlingarnas SM-drottning var krönt och Runners Worlds krönikör Olof Silvander stannade inte där utan utnämnde Vera till hela Sveriges löpardrottning.

Till de tre SM-gulden kunde vi lägga SM-silver till Fabian Delryd i höjd, SM-silver med mersmak för Ludvig All på 110m häck, SM-brons till Linnéa Frobe på 400m häck och slutligen kanske SMs största knall. SM-brons till Erik Nederheim på 1500m!

Här behöver vi stanna upp. Junioren Erik som alltså kom in till 2025 med ett personbästa på 3:55 sänkte sig i SM-finalen till helt magiska 3:44 min och knäckte stora delar av sverigeeliten på en distans som är starkare än på länge. Före sig hade Erik endast suveränen och världslöparen Samuel Pihlström och stortalangen Sebastian Lörstad.

Erik närmar sig nu redan, bara 19-år gammal, titeln som Täbys främsta herrlöpare genom tiderna. Framför sig har han bara marathonlegenden Sture Gustavsson som bl a tog SM-medalj på marathon för sisådär 60 år sen. Men med ett par liknande säsongen så är Erik ikapp och förbi med sina meriter.

En europamästare tillbaka i form

Finnkampen stängde den svenska säsongen och där hade vi Oskar, Vera, Ludvig, Sara och Linnéa som representanter.

Inga resultat som stack ut så väldigt där men i upptakten glänste Sara Winberg när hon under sista kvalhelgen tog hem JSM-Guldet och samtidigt svingade sig över 4.30 vilket vara både klubb- och personrekord och fem centimeter över sitt JEM-guld-vinnande resultat från 2023.

Tokyo calling

Nu återstod bara VM i Tokyo och efter sina helt magiska insatser på SM var såväl Oskar som Vera inkvalade. Trots låånga säsonger i bagaget så lyckades båda komma till VM i sitt livs form.

Vera gör ett helt charmant försökslopp och lyckas sånär knipa sista platsen till semifinal, istället slutar hon närmast utanför.

Oskar står i sin tur för den kanske främsta insatsen av en TISare i ett internationellt mästerskap någonsin, endast utmanad av Sofia Lindes bragstämplade femteplats på Inomhus EM 2013 i femkamp. Efter ett nästintill prickfritt försökslopp sänkte Oskar perset med 18 hundradelar ner till 48.52, och kvalar till semifinal!! Formen är så bra att Oskar på upploppet får trippa för att få plats med sina 15 steg.

Försöksloppet blev en stor urladdning och semin blev inte lika stark, även om Oskar kommer in på fina 48.81, hans tredje bästa tid i karriären. Oskar har dock åtta man bakom sig och landar in på en slutlig 16e-plats. En oerhörd prestation.

De som inte nämndes, men inte glömdes

Det blir oundvikligen så att en säsong som denna med två fixstjärnor i högform, så blir utrymmet lite begränsat för dem närmast bakom.

Men några andra prestationer som behöver nämnas:

Fjolårskometen Markus Eklund fick bara ihop en handfull trestegstävlingar efter ett struligt år. Men årsbästa 15.26 placerade honom ändå som Sverigeetta i juniorklassen. Nu har han begett sig till USA för studier och det är bara att hoppas att han där hittat en miljö som har förstånd nog att vårda vår stora talang varsamt.
Emilia Hermansson utvecklades raketartat under året. Personliga rekorden lyder nu 55.77 på 400 meter och 59.47 på 400m häck efter ett succeartat JSM där Emilia tog hem en dubbelseger. Med det slutade Emilia topp-10 i Sverige på seniorsidan på båda distanserna.
Johan Sjölander kom tillbaka efter lite skadeproblem och noterade 10.59 på 100 meter samt gick till SM-final på distansen
Tjejerna visade på verklig toppbredd på alla distanser från 100m till 800 meter. Högst på 800m-listan hittar vi Maja Sund med sina 2:10 min före Ottilia Alvarsson på 2:11 min som under året sänkte perset med hela fem sekunder.
Maria Södergren var tillbaka i god form ett skadefyllt fjolår och sprang som bäst 100m häck på 14.22 vilket bara var någon tiondel från pers.
Rut Grufman behöll sin dominans inom kvinnligt kast i klubben. Årsbästat 49.87 i slägga kombinerades med 38.44 i diskus.
JSM och USM innehöll många strålande TIS-insatser. Utöver tidigare nämnda guld till Sara W och Emilia H blev det också silver till Nils Grufman i P16 stav, brons till Arwen Pamelius i F17 400 meter och brons till Elsa Herlin på 80 meter. Dessutom fick vi tre förstagångsmedaljörer i form av Gustaf Malms silver i P15 1500 meter hinder (4:39 min), Isabella Bybergs silver i F15 höjdhopp (1.59m) samt Amanda Jörbeck som dessutom fick med sig dubbla medaljer i form av brons i F16 100m och 200m. Amanda som verkligen gick fram mycket under sommaren toppade till slut Täbystatistiken på 100m (12.49) och slutade tvåa på 200m (25.42) för alla åldrar.
Kraftmätningsfinalen avgjordes hemma på Tibblevallen och där stod både killarna och tjejerna för starka laginsatser. Allra högst placerade sig killarna som i detta inofficiella "Lag-SM" för 15-åringar placerade sig på tredje plats! Täby representerades av Iris Ahlqvist, Elsa Herlin, Elin Jernberg, Isabella Byberg, Moa Björkén, Elsa Lohrén, Antonia Skire Holm och Frida Solhberg. Från killarna var Oskar Lyberg, Fred Faxéus, Karl Fyrberg, Maximilian van der Meijden, Edvin Bergendahl, Malte Holmberg, Gustaf Malm och Robin Duwig uttagna.
Att vi hade ett lyckat senior SM visade inte minst ställningen i det s k SM-Standaret, där vi slutade som 8e bästa klubb på damsidan och 7e bästa på herrsidan. För herrarna var det all-time-high!

Säsongen som aldrig tog slut

Terrängsäsongen på hemmaplan blev lyckad med framskjutna placeringar på SM där Erik Nederheim tog medalj i juniorklassen och fick representera Sverige på junior EM.

Nu var säsongen avslutad men för USA-studenten Vera väntade nya upplevelser på sin nya skola University of North Carolina. Först en terrängsäsong som kulminerade i en meriterande 8e-plats på amerikanska collegemästerskapen och sen vidare till årets kanske ändå vassaste prestation. Hur det nu kan vara möjligt?!

I mitten på december slog bomben ner. Vera hade sprungit 3000m inomhus i Boston på 8:43, bara halvsekunden från Meraf Bahtas svenska rekord!!

Det mediala intresset för våra stjärnor har varit växande och när Vera snuddade vid svenska rekordet så nådde nyheten förstasidan på SVT! Där, i intervjun, la Vera ut sin målbild för kommande år. Siktet är inställt på under 3:55 på 1500m.

Vad som inte framgick är att det svenska rekordet, satt av VM-Guldmedaljören Abeba Aregawi för dryga tio år sen, är på 3:56. Låt det sjunka in.

Allvarsord

Under hösten gick också årets kanske viktigaste arrangemang, Täby Halvmarathon, av stapeln. Det som ifjol blev en debut som gav eko blev i år en ännu större succé, men tacka vädret och alla funktionärer för det. Totalt 1800 anmälda löpare i barn- och vuxenlopp där det är värt att lyfta fram att vi i löparutvärderingen fick makalösa 82 i s k NPS-score. Höstens bästa dag.

Betydelsen av Halvmaran går inte att nog understryka, eftersom den gjort att vi gått från en förening med ansträngd ekonomi, till att nu ha möjligheter att satsa framåt.

För det leder mig in på några avslutande allvarsord.

Det är nästan svårt att greppa att vi nu har flera av Sveriges, ja faktiskt världens, mest lovande friidrottare i vår klubb. Det är ett resultat av extremt hårt arbete under lång tid, både av alla krafter i klubben men framförallt av nämnda aktiva och deras tränare.

Men samtidigt som det är en ynnest att få se våra världsidrottare träna bland alla andra barn, ungdomar och vuxna i klubben, så är det också ett väldigt stort ansvar att lotsa dem fram till sina drömmars mål. De lägger ner hela sitt liv för att bli så bra som möjligt, med stora uppoffringar inte minst ekonomiskt.

Drömmen att en dag se en TISare på en internationell prispall känns allt mer realistisk. I vår förening ska man kunna drömma stort, oavsett om det handlar om att nå en prispall på DM, SM eller VM. Men för att ge alla våra aktiva de bästa förutsättningar vi kan ge dem, så krävs att vi är många som hjälper till.

Så när vi i helgen inviger 2026 års friidrottssäsong har jag en uppmaning till dig. Anmäl dig till årets funktionärsuppdrag på favvos. Deadline är redan nu i helgen. Vi söker personer till styrelsen, till redaktionen och våra sociala medier, till marknadsutskott och arrangemangsgrupper. Fundera två gånger om inte någon av dem är du, och kontakta sen någon i styrelsen om du kan hjälpa till.

Skjutsa, serva, stötta där du kan.

Låt det bli årets nyårslöfte. Då lär jag få anledning att köpa en ny guldpenna till 2026 års krönika.

/Nils-Göran Nilsson Batz