Årskrönika: 2023 skrivs med guldskrift in i historieböckerna

2024 års tävlingssäsong inleds "på riktigt" i helgen med Täby Vinterspel, och det har därmed traditionsenligt blivit dags att sammanfatta ett tävlingsår för Täby IS som inte liknar något annat. För vilket jubileumsår det varit! Låt mig konstatera det direkt, att det är det allra mest framgångsrika året i klubbens nu 100-åriga historia!

 

Efter några år där vi känt att vi höjt oss rejält på junior- och seniorsidan, men inte riktigt fått ut det hela på tävlingsbanan, så har det i år varit klang och jubelföreställningar mest hela tiden. Det är så man knappt vågat tro det är sant.

 

Att nu sammanfatta tävlingsåret är därför en minst sagt grannlaga uppgift, och jag tvingas direkt göra några avgränsningar. Fokus på denna text kommer därför ligga främst på utomhussäsongen, och främst på våra juniorer och seniorer, med några mindre avvik. Men låt oss ändå ta det hela från början.

 

Inomhussäsong och "Täby-amerikaner" som övertygade

2023 års innesäsong inleddes, till skillnad från de två tidigare åren, utan några pandemirestriktioner på tävlande. Därmed var det äntligen full fart på inomhussäsongen igen, och en hel del höjdpunkter var det.

 

Den som verkligen slog an tonen på säsongen var hon som väl får betecknas som årets "Komet": Vera Sjöberg. Vera som kom till Täby från AIK till säsongen 2020, men som i princip varit skadad och sjuk konstant sen dess. Men den 28 januari kom nyheten som slog ner som en smärre bomb. Vera hade sprungit 1 engelsk mile på sin nya hemmaplan i Boston (där Vera går på college), och noterat högklassiga 4:43 min, där hon dessutom passerat 1500m under 4:25, dvs fyra sekunder under hennes fyra år gamla pers. Som referens hade hon bara gjort ett lopp under sommaren 2022, 5000m på lag-SM-kvalet där hon kom in runt 19½ min. En helt galen skillnad på ett halvårs skadefri träning gav en fingervisning om vad som komma skulle. Vera fortsatte att leverera lopp på lopp av hög kaliber och när hon i februari smällde till med 9:16 min på 3000m, så var hon plötsligt i den absoluta Sverigeeliten.

 

En annan Täby-amerikan som övertygade väldigt var Oskar Edlund, som under inomhussäsongen sprang de udda distanserna 600 yards och 600m för sitt Texas Tech University. Tiderna 1:08.65 på 600 yards (ca 546 meter) och 1:17.56 min på 600m var svåra att relatera till, men det var inte killarna han hängde på, som tillhörde den absoluta collegeeliten.

 

En ytterligare TISare gjorde väsen av sig "over there". Frågan är om det var "going out with a bang" som Wille Frobe gjorde, när han i Idaho sprang in på 21.45 på 200m (på överlång bana). Klart är att vi inte sett honom på tävlingsbanan sen dess och av instagram-bilder att döma är det mer trix i skidbackar än mjölksyra på 400m-ovaler som präglar hans tillvaro. Men vi påminner om att Tibblevallen alltid står öppet, när helst du är tillbaka hemma i Sverige Wille! Och jag påminner om att kapitlet "tiokamparen Wille" fortfarande är oskrivet. Du är ju trots allt bara 25...

 

En trio manliga TISare som haft ett, eller i vissa fall t o m flera, struliga år bakom sig, fick med sig positiva kvitton från inomhussäsongen. Ludvig All gjorde en fullständigt lysande inomhussäsong, där han sänkte det personliga rekordet på 60m häck med över en kvarts sekund till grymma 8.10, dessutom klubbrekord med nästan två tiondelar. Final på senior SM blev det dessutom. Michael Luxemburg hade inte tävlat på flera år, när han på nyo var tillbaka på startlinjen i ett sprintlopp. Nu blev det som snabbast 7.04 på 60m, men viktigast att han nu är tillbaka på banan. Johan Sjölander gjorde tävlingscomeback efter en skadefylld sommar och noterade 6.93 på 60m. Det skulle som bekant bli något ännu bättre under utomhussäsongen.

 

Väsen av sig gjorde också en yngling, i form av Erik Nederheim född 2006, som sprang 1500m på grymma 3:55 min! 

 

På damsidan utmärkte sig, förutom Vera, också Maria Södergren som sänkte sig rejält på 60m häck ner till fina 8.58. Bland seniorerna stod också Elsa Lennartsson för ett stort lyft, när hon sänkte perset på 800m med flera sekunder ner till 2:17 min. 

 

När vi var framme till SM blev det goda framgångar både på USM och JSM, utan att vara den där riktiga pricken över i:et. Men medaljer blev det, och många dessutom. På USM var Ebba Borglund på pallen på 60m häck i F15. På JSM blev det medaljer till Joel Enander (Guld, P19 60m häck på 8.17), Sara Winberg (Guld i F19 stav på 4.05), Ludvig All (silver i M22 60m häck på 8.15), Milo Wahlgren (brons i M22 60m på 6.84), Harald Gemmel (brons i M22 stav på 4.87) och Maja Sund (brons i K22 400m på 57.70). Övertygande fyror blev också Marcus Eklund (4a i P19 tresteg på 14.24) och Viggo Stridh (4a i P19 60m häck på 8.39 i fyra i P19 sjukamp på 4 419 poäng). 

 

På seniorernas inomhus SM infann sig inget riktigt flyt, men det blev ändå fyra placering på topp-6: SM-silver i höjd till Fabian Delryd, SM-brons i stavhopp till Sara Winberg, 6e-plats till Milo Wahlgren på 60m och ett medaljläge som blev till en fjärdeplats efter fall för Linnéa Frobe.

 

Summerar vi så var det en inomhussäsong som innehöll några riktiga utropstecken, men det var ändå ingenting mot vad som komma skulle.

 

Händelserik vår

Efter avslutad inomhussäsong infann sig den riktiga jubileumskänslan i klubben. Under en fantastisk kväll på The Public i Täby Centrum samlades hundratalet TISare, och många kära återseenden var det mellan gamla träningskompisar. En kväll att minnas!

 

Undertecknad nostalgerade under mars och april med några återblickar på klubbens historia, men blev abrupt avbruten i historietrippen när verkligheten gjorde sig påmind. Täby Torg renoverades och skulle inte bli klar i tid till Täby Stavgala. Många alternativa tävlingsplatser utreddes, Vaxholmskajen valdes, men till sist fick vi se slaget förlorat - polistillståndet dröjde och riskerna blev för stora.

 

Istället fick vi vända på klacken och tänka om - tidsresurserna som skulle satsas på Stavgalan riktades mot vår jubileumstävling i början på juni, som nu skulle bli en Jubileumsgala. Många aktiva i den yppersta sverigeeliten tävlade, fin inramning blev det, men mest minns jag invigningen när vi tog möjligheten att tacka några av våra "gamla" ideella hjältar som var inbjudna som hedersgäster. Det var en fantastisk känsla att se några av våra stjärnor för kvällen springa in till tonerna av "Levels" och göra high five med våra inbjudna hedersgäster. Mest minnesvärda duellen kanske den som utspelade sig i höjdhoppet mellan Fabian Delryd och Kils AIKs Melwin Lycke Holm, där vår hemmahoppare drog det längsta strået med 2.17, och tog övertaget i kampen om en plats till Lag-EM.

 

På kansliet lyste flitens lampa mest hela tiden, inte bara under våren utan hela året. Något som verkligen gett resultat i antal medlemmar, men framförallt i bättre förutsättningar att bedriva träning och tävling. Hatten av till Malin, Sofia, Lotta, Richard och Jörgen. Och om vi ändå lyfter på hatten, fokus här ligger ju på juniorer och seniorer, men det går ändå inte att undvika att säga något om barnen och ungdomarna. Och här har det skett ett stort lyft, i resultat men framförallt, kanske ännu viktigare, i engagemang och tävlande. En fantastisk insats av alla tränare, på alla nivåer.

 

100 årsjubileum - och som våra aktiva levererade denna sommar!!

Sommaren kom tidigt, i alla fall i USA. För knappt hann tussilagon blomma i Sverige, förrän den ena nyheten avlöste den andra från Vera Sjöbergs framfart i USA. 

 

7 april, 4:25.69 på 1500m. Pers med fyra sekunder.

14 april, 4:42.18 på 1 engelsk mile.

21 april, 15:59.72 på 5000m! Pers med nära 1½ minut!!

13 maj, 4:18.60 på 1500m! Pers med ytterligare 7 sekunder alltså...

 

Oskar Edlund ville inte vara sämre och klippte till med livets första (godkända) tid under 50 sekunder på 400m häck: 49.94!! In på topp-10 i Sverige genom tiderna.

 

Dessförinnan hade en annan kvinnlig TIS-löpare gett en förvarning om vad hon skulle ställa till med under året. Emilia Lillemo ställde upp på SM 10 km landsväg och sprang ifrån nästan alla i den svenska löpareliten. In som SM-tvåa på 33:59 min!

 

Arenasäsongen i Sverige för våra äldre inleddes med allvar direkt. Lag-SM-kval i Sollentuna den 18 maj. Lejonets kula om man så vill. Herrarna gjorde debut på denna nivån, som ju alltså är divisionen under den högsta; Lag-SM-finalen, dit bara de 6 främsta klubbarna i Sverige är klara på förhand (baserat på Lag-SM-finalsresulteten föregående år), sedan får de 16 därefter bästa klubbarna kvala till de två sista platserna. Våra herrar skötte sig utmärkt och säkrade kontraktet genom att kämpa ner IFK Lidingö och plocka hem en femteplats. Turan tog hem en klar seger.

 

Våra damer skulle på förhand utkämpa en hård kamp med Hammarby och, just det, Tureberg. Våra tjejer visade återigen att de är Sveriges bästa klubb på att mobilisera till lagtävlingar, när de omvandlade den jämna papperskampen till en solklar seger! En minnesvärd dag.

 

Bara två dagar efter begav sig Joel Enander till Ljungby för att debutera i tiokamp i 19-årsklassen, och det gjorde han verkligen med den äran. Ett pulvriserat klubbrekord i åldersklassen blev det, efter att Joel noterat 6 816 poäng. 

 

Fabian Delryd tog i slutet på maj hem en meriterande seger i den internationella hoppgala i Athen, på det som skulle bli hans slutliga årsbästa för året, 2.18.

 

Milo Wahlgren inledde utesäsongen lysande, och som snabbast gick det i Skara på nationaldagen. Där avverkade Milo 100m på 10.57! Veckan innan fick han göra seniorlandslagsdebut på nordiska mästerskapen i Köpenhamn och de fina insatserna ledde sedermera till att han blev uttagen att springa Junior-EM på just stafett.

 

På SAYO kom en ny bomb. Nu var det Johan Sjölander som stod för den. Denne herre avverkade nämligen 100m på 10.65 i godkänd vind, och följde upp det med 10.59 i lite för mycket vind i finalen. Men frågan är om den riktiga "bomben" inte var att det visade sig inte vara en engångsföreteelse, utan snarare en ny lägsta nivå. För efter loppet i SAYO, där Johan sänkte sitt pers med 34 hundradelar (från 10.99!!), så radade han sen upp tider under 10.70. Micke Luxemburgs 10.89w blev hans främsta tid för säsongen, men skönt kvitto att vara tillbaka en bit under 11 sekunder efter hans komplicerade skadehistorik.

 

En annan som kapade sina bästatider rejält under inledningen på säsongen var Ludvig All, som på SAYO sänkte det egna klubbrekordet med över tre tiondelar till 14.54 på 110m häck. Ludvig fick veckan senare till grymma 14.35 på Göteborgs GP, men tyvärr i lite för stark medvind. Istället sänkte han på Världsungdomsspelen klubbrekordet till 14.47.

 

I mitten på juni fick också Rickard Willman till det ordentligt. Västeråsaren, som kom till klubben ifjol och som för övrigt jobbar på Micronic i Näsby Park, flög iväg hela 7.22 meter vid en längdtävling i Eskilstuna. Hans klart längsta hopp i TIS-linnet och upp som trea i klubben genom tiderna.

 

Midsommarhelgen kom traditionsenligt med ett Lag-EM. Nu var Vera Sjöberg hemkommen, men den långa USA-säsongen hade inte satt sina spår - tvärtom! Inspirerad av att få springa med några av Europas främsta på 5000m så flög Vera fram till en 11e-plats och nytt personligt rekord igen! 15:53 min!

 

På Bauhausgalan Diamond League i Stockholm brände det till ordentligt på 400m häck, där miljöaktivister försökte sätta käppar i hjulen för världsrekordhållaren Karsten Warholm på mållinjen. Mitt i hetluften fanns en TISare. I ösregn sprang Oskar Edlund in som 7a på ganska makalösa 50.35, trots uselt väder och trots hindrande aktivister.

 

Juli kom som vanligt med lägre tävlingsintensitet. Men en som stack ut var Lovisa Linde - 800m-löperskan! Lovisa gjorde under 2023 ett spännande byte från 400m till 800m, efter mycket skadestrul, och i Sollentuna i början på juli sänkte hon perset till lovande 2:11 min. 

 

Vidare till Karlstad GP och återigen en persande Vera Sjöberg som imponerade något alldeles väldigt, när hon på bästa sändningstid i SVT lämnade alla övriga löpare bakom sig och sololöpte sista varvet. In till det slutliga årsbästat: 4:16.22!! Och framförallt kunde hon lägga till Folksam GP-segrarinna på CVt!

 

Den 8 juli väntade Lag-SM-final i Sollentuna, tjejernas andra final i rad. En alldeles charmant insats räckte så när till säkrat kontrakt, men till slut blev det en 7e-placering. En plats bättre än ifjol, men ändock tillbakaflytt till Lag-SM-kvalande även nästa år. Två tjejer som lämnade extra avtryck var ungdomarna Rut Grufman och Melissa Bentayeb. Melissa gör ett helt "vansinnigt" lopp på 1500m när hon sänker perset med minuten ned till högklassiga 17:44 min! Rut Grufman hade kniven mot strupen efter fem (!!) kryss. Då plockar hon fram sitt unga livs hittills klart bästa kast, och skickar seniorsläggan 44 meter och 90 centimeter! Pers med fem (!) meter och dessutom klubbrekord - det läget!

 

Ett osannolikt mästerskapsfacit

En redan grym säsong nådde sitt absoluta klimax kommande veckor.

 

Till U23-EM i Finland hade vi två TISare i kanonslag. Vera Sjöberg persar igen (!!) på 5000m och kommer in på en makalös 4e-plats, inte långt från pallen. Orden har sen länge tagit slut för att beskriva den här tjejens framfart under säsongen.

 

Oskar Edlund övertygar i försök och semi på 400m häck. I finalen inleder han mäktigt och leder klart (!) in mot 8e-häcken, men gör där loppets enda miss. Det problem med växling från 13 till 14 steg som gäckat honom sen JVM gör sig återigen påmint. Oskar går från guldläge till risk att missa medalj. Men han gör det som inte går, han kommer tillbaka!

 

Med en orimlig avslutning räddar han bronset och sänker perset (och klubbrekordet) med fyra tiondelar till 49.57!! Att där fanns bud på ännu mycket mer var tydligt för alla, och Oskars analys var given. 13 steg genom hela sista kurvan, så kan det bli inte bara sub 49 utan sub 48. Ett U23-EM-brons är stort, men han lämnar 2023 med vetskapen om att det finns så oerhört mycket mer att kapa. Det finns helt enkelt inget stopp i sikte för den skönlöpande gasellen från Resarö. Och hatten av till Oskars coach Anders Perswalld, som tillsammans med Oskar lyckats hitta sommarformen återigen.

 

Nordiska mästerskapen för juniorer följde och där blev det dubbla Täbysegrar! Marcus Eklund smög under radarn med fin hoppning, men det kom ändå som en liten skräll när han plockade hem segern på NM i tresteg med 14.38 i "sådär" väderlek. Sara Winberg tog en säker seger och visade att formen var på starkt uppåtgående.

 

Humöret var redan på topp när stora Friidrotts-SM i Söderhamn inleddes. Men när man inte trodde det kunde bli bättre - då blev det det - i kubik!

 

En SM-fredag att minnas

Jag har nog fortfarande inte förstått vad det var som hände när Johan Sjölander lekte in i försöken på personbästa 10.57 på 100m. Och vad som sen följde, kommer jag nog aldrig förstå. För när han för första gången för året vågade gå all-out hela vägen in i mål - då stannade klockan redan efter 10 sekunder och 36 hundradelar!!! SMS till Richard: Vad hade du på din klocka? - 10.36 såklart! - Du skojar...

 

Hur man vid 24 års ålder, efter att ha varit skadad i princip konstant i 8 år, kan kliva in och springa på den tiden när det gäller som allra mest. Det är den mest imponerande "comebacken" jag upplevt. 

 

När Johan dessutom, på banan bredvid Henrik Larsson, i finalen springer in på 10.45 som femma, så var succén fullständig. 

 

Då hade jag redan stått och jublat dubbelt framför SVTs sändning. Först när Emilia Lillemo i helt suverän stil, från första steget, sprang hem SM-guldet på 3000m hinder på nya personbästat 9:44 min. Dessutom med en härlig segerintervju, som följdes av att Sara Winberg på ett lysande sett hoppade hem SM-bronset i stav på 4.08.

 

Riktigt samma pang-utfall gav inte SMets lördag och söndag, men väl ytterligare tre medaljer! Fabian silver i höjd, Linnéa brons på 400m på SB 54.23 och Emilia brons på 5000m med 16:13 min i debuten på sträckan). Lägg därtill en fjärdeplats (Vera på 5000m) och ytterligare fem finalplatser (Ludvig på 110mh, Harald i stav, Maria S på 100m häck, Maja S på 400m häck och Rickard i längd). Retligt nära final var också Ebba Jernmark Burrows, som fick ge sig med 2 hundradelar för Maja men som i alla fall fick med sig en halvsekunds pers ner till 62.00. Ett riktigt starkt SM-utfall, kanske vårt bästa någonsin rent av.

 

JEM-GULD!

10 augusti och kanske ändå årets bästa TIS-dag. För som hon hoppade. Sara Winberg.

 

Har jag hämtat mig? Nej. Har hon hämtat sig? Kanske. Förstod någon vad som var på gång? Coach Calle Alm, såklart. Men garanterat ingen annan.

 

Ett JEM-guld är stort. Det är klubbens allra första i ett internationellt mästerskap, och det glimrade om både medaljen och om Sara den där kvällen. Med luft, mycket luft, över nya personbästat 4.25 gled hon. Sen kunde hon se konkurrent på konkurrent försvinna på 4.35, innan det stod klart att segern, skrällsegern, var klar! Sara från Ensta hade övervunnit hinder på hinder på väg mot den här dagen, men kunde nu titulera junioreuropamästarinna i stavhopp.

 

Mera SM - men nu i Täby!

I Helsingborg pågick parallellt SM-tävlingar för 16, 17 och 22-årsjuniorer, och Täby kammade hem ytterligare medaljer i form av Ludvig All (silver M22 110mh), Maja Sund (brons K22 400m häck), Erik Nederheim (guld P17 1500m och brons 800m), Harald Gemmel (silver M22 stav på klubbrekord 4.94!).

 

Men störst utropstecken ändå efter fyra uppstickares namn: Emilia Hermansson silver i F17 300m häck, Jacob Norsell silver i P16 110m häck och fjärdeplatser till Ida Borglund (F16 höjd), Oskar Sterner (P17 300m häck) och Eleonora Wahlin (F17 100m häck).

 

Den 18e augusti inleddes så SM för 15- och 19-åringar - på Tibblevallen i Täby! 

 

Här bärgades också medaljer av TISare. Joel Enander (silver P19 110mh), Sara W (guld F19 stav) och den kanske största medaljskrällen, brons till flitigt tävlande Emilie Ekman, som i F15 chockhöjde höjdperset med nära decimetern till 1.65!

 

Men allra mest på näthinnan fastnade den mäktiga duellen i P19 tresteg som avslutade hela SM-helgen. Melwin Lycke Holm mot Täbys Marcus Eklund. En duell som det verkligen slog gnistor om, och som nådde sitt crescendo i femte omgången när Kyrkbykillen Marcus flög, flög, flöög iväg. 14.99!!! Ett mäktigt hopp och sånär att drömgränsen 15 meter fick stryka på foten.

 

Helgens sista SM-guld hamnade därmed i värdklubbens händer, men i övrigt var gästvänligheten under tävlingen total. Detta tack vare en helt otrolig funktionärsinsats, orkestrerad inte minst av Agnetha Dahlström och Marianne Maehle Schmidt, men så många fler personers insatser är värda sin vikt i guld.

 

Det var ändå en fin avslutnings timme som innehöll både Marcus mäktiga tresteg, men också några härliga prisutdelningar till ideella krafter i och kring klubben där höjdpunkten var utdelandet av fyra silvertallrikar med titeln "Århundradets TISare", som under högtidliga former fann Åke Jernberg, Richard Edman, Olle Hansson och Jörgen Bernhoff som synnerligen välförtjänta ägare.

 

Finnkamp och Stafett-SM avslutade

Nu var säsongen på väg mot sitt slut, men en riktigt stor TV-höjdpunkt kvarstod. Finnkampen. Fyra TISare uttagna, men två tvingades lämna återbud. En av de två som kom till start gjorde det i alla fall bra. Sara Winberg, slutade fyra i stavhoppet på nästperset 4.15. 

 

Den andre däremot kan knappast anses vara värd betyget "bra". Springer man 9:33 minuter helt solo på 3000m hinder, krossar Finnkampsrekordet och går in som tvåa i Sverige genom tiderna. Då är man inte bra. Man är en Fantom. Man är; Emilia Lillemo. Hennes lopp, i suverän Steve Prefontaine-stil, väckte eko i löparsverige. Det orädda sättet hon springer på saknar nästan motsvarighet, även när man tittar internationellt. Hennes intervju efteråt är dessutom redan en klassiker som man kan se hur många gånger som helst. Ofiltrerad idrottsglädje när den är som allra bäst. 

 

Jag är så imponerad av den här tjejen att jag inte har fler ord än de jag redan skrivit. Så det blir till att plugga glosor om jag ska klara 2024. För något säger mig att Emilia har ytterligare ess i rockärmen att plocka fram när vi närmar oss utomhussäsongen.

 

Att rangordna Emilias prestation på Finnkampen, Oskars på U23-EM och Saras på JEM låter sig inte göras. Låt oss istället slå fast följande. De går alla tre, utan diskussion, in på topp-10 av de främsta prestationerna i klubbens historia. Kanske t o m topp-5. 

 

Stafett-SM avslutade säsongen, och vårt starka lag tog oss "tillbaka på kartan" som en av Sveriges absolut främsta stafettklubbar, efter några magrare år. Slutfacit 7 medaljer där bronset på 4*400m för kvinnor vägde tyngst, men där tjejerna i F19, F17 och F15 gladde mest när de lade beslag på hela fem av klubbens medaljer.

 

De som inte nämndes, men inte glömdes

När jag läser igenom denna långa sammanfattning av året som gått, så är det några få namn som nämns många gånger. Ett år som detta, när några helt sanslösa framgångar tar allt fokus, blir det lätt så. Jag har till exempel inte nämnt spänstiga 16-åringarna Linus Mattsson (6.27 i längd) och Alice Helge (11.26 i tresteg). Inte heller 06an Malte Lessing som fortsatt lyfta sig på alla distanser (bl a 12a på Terräng-SM), eller hemkommande sprinterlöftet Lia Cederberg (57.81 på 400m inomhus). Bara för att nämna några få.

 

Att undvika att missa något, låter sig heller inte göras. Som tur är har vi ju ett digert nyhetsarkiv, där om inte allt så åtminstone mycket av nyhetsvärde går att återuppleva. 

 

Det är dessutom lite för många saker som redan pockar på uppmärksamheten, för att hinna korrläsa allt för noggrannt. En av dessa "saker" lär det för övrigt "tisslas och tasslas" en del om i Sätrahallen i helgen, och då kan jag väl säga så mycket som att det nog mycket väl kan finnas en del "eld" bakom denna "rök". 

 

Och lika mycket som jag ser fram emot att våra stora stjärnor tar ytterligare kliv på den internationella och nationella arenan, lika mycket ser jag fram emot alla nya namn som kommer ta plats när vi om ett år summerar 2024.

 

TIS Friidrott 100 år - bättre än någonsin

Men med ett JEM-guld, ett brons och en fjärdeplats på U23-EM, med en hinderlöperska som stormar mot världseliten, med ett rekordbra Senior SM, med ett charmant arrangerat JSM och med en hel kader framstormande juniorer och ungdomar så stänger vi 2023. Och det finns all anledning att låna vår gamle ordförande Lars Carlssons vackert formulerade ord, när han summerade 1956 som hade kommit med tillkomsten av klubbens första riktiga idrottsplats.

 

Ett år att med guldskrift skriva in i historieböckerna.

Nu ser jag fram emot ett 2024 som innehåller både ett EM i Rom och ett OS i Paris, och tänk om vi kunde få följa TISare i Båda dessa mästerskap?! Dessutom ser jag fram emot att följa både vår stora Seniortrupp, och alla anstormande ungdomar och juniorer.

 

Vilka är det som kommer slå igenom på allvar under 2024? Det blir onekligen årets följetång. Let the season begin!

 

/Nils-Göran Nilsson Batz