En världslöpare har presenterat sig

Foto: friidrott.se

Idrotten är ibland bra märklig. Och fantastisk. Som när man åker till ett internationellt mästerskap med femte bästa tid och med en inte helt optimal uppladdning, kommer hem med en medalj, men känner en liten besvikelse, för det fanns bud på mycket mer. Hur ett par dagar i en finsk förort kan förvandla en talang till en världslöpare. 

Oskar Edlund har många gånger visat att han är en stor löparbegåvning, med en inställning och en vilja att vinna som går utöver det vanliga. Men det vi fick se i finska Espoo på U23-EM i helgen var inte en talang som fick på en fullträff.

Det var en världslöpare, med skyhög kapacitet, som agerade som en mästare.

För att vinna ett internationellt mästerskap behöver man våga förlora. Man måste våga satsa allt med risken att också förlora allt.

När Oskar springer de stora tävlingarna så ger han allt. ”He is leaving it all on the track”, som man säger på den amerikanska collegetouren där Oskar huserar under skolterminerna. Den inställningen har tagit honom till segrar på Stora SM och Ungdoms OS. Den här gången var det nära att det räckte ända fram igen.

En inte optimal uppladdning

En viktig komponent när man ska beskriva Oskars prestation är den bakgrund han kom in med i detta mästerskap. På college så börjar man tävla inomhus redan i januari och eftersom Oskar pluggar i Texas (på Texas Tech University), där sommarvärmen aldrig försvinner, så går man direkt från inomhussäsongen till utomhustävlingar som börjar redan i slutet på mars. Sen kör man på fram till början på juni. I Oskars gren 400m häck väntar dessutom världsklass-motstånd i varje tävling.

Således kan man förstå att man är lite sliten efter sex raka månaders tävlande. Lägg därtill att Oskar drabbades av en (lättare) förkylning efter Bauhausgalan för två veckor sen och man förstår att uppladdningen inför U23-EM inte varit optimal för att prestera på topp. Men väl där…

Övertygande kvallopp

…Var det en Oskar i till synes lysande form som dök upp i försöksloppet i fredags. Vad som bitvis under säsongen varit en lite spänd och kantig löpning, var nu utbytt mot det där patenterat elastiska, avslappnade, graciösa och effektiva löpsteg som Oskar har när han springer som allra bäst. 

Utan några som helst bekymmer och utan att förta sig kunde Oskar springa in som försökstvåa på 50.75.

I semifinalen öppnade Oskar i ett rasande tempo och nu insåg man på riktigt att han nog hade något stort på gång. I klar ledning efter 200m men sen följde en struligare kurvlöpning, när det var dags att byta stegrytm från 13 till 14 steg. Men vid övergången till 15 steg ut på upploppet var den fina känslan och rytmen tillbaka och Oskar kunde igen, med full kontroll, ta hem en andraplats i heatet på 50.28 och säkra en bra bana till finalen.

Med guld i sikte

Även om Oskar såg fantastisk ut så var det fler som övertygade. Det skiljde nämligen bara en halvsekund mellan första och åttonde tid i semifinalerna. 

Men Oskar hade inte bara övertygat på oss andra, utan också på sig själv. Därför satte han upp målsättningen inför finalen att gå för guldet! Oskars slutsats var att för att kunna vinna krävdes det att ta 13 steg i 7 häckar, något han aldrig gjort tidigare. 

En ursinnig öppning
Finaldag. På arenan i Espoo blåste nu starka vindar. Stark medvind i första kurvan och på bortre långsidan. Omvända vindar i andra kurvan och på upploppet. 

Oskar gick ut utan hämningar och i medvinden på bortre lång formligen flög han fram. Vid sjätte häcken leder han med flera meter! Öppningen är brutal. Sjunde häcken grejas med 13 steg, men pga vinden som mellan sexan och sjuan slår om så får Oskar länga lite in för att nå. Ett litet farttapp men ingen fara.

Till åttonde häcken som är i utgången på upploppet växlar Oskar nu till 14 steg och ledningen är nu fortsatt flera meter, löpningen är riktigt bra och egentligen kommer Oskar rätt till häcken. 

Svanhoppet

Men nu kommer det i media så uppmärksammade ”svanhoppet”, något som Oskar brottats med egentligen hela våren och vars bakgrund Oskar själv beskrev i intervjun efter loppet. 

Effekten blir dubbel. Den dåliga häckpassagen gör att Oskar förlorar både tid i stunden, upp mot en halvsekund enligt splittiderna, men också mycket fart. Oskar måste helt enkelt starta om och accelerera igen. Han tvingas också ta 16 steg till nästa häck för att komma med rätt ben igen. De tre huvudkonkurrenterna tar flera meter bara i samband med häckpassagen och kan passera i inlöpningen till nionde häcken där Oskar ju tvingas korrigera.

Man hinner tänka, ”inte utan medalj igen”.

Oskar bryter mot fysikens lagar

För nu ska loppet egentligen vara över. Den som någon gång sprungit 400 meter, med eller utan häckar, vet att det inte går att börja om loppet efter 300 meter. Sista 100 metrarna handlar om att överleva och att tappa så lite fart som möjligt. 

Denna lagen borde gälla i ännu högre grad om man varit den som öppnat klart snabbast i fältet, mot motståndare med bättre pers.

Att de vanliga fysikaliska lagarna inte gäller Oskar från Resarö har vi visserligen fått se prov på mer än en gång tidigare. Men man måste ändå nypa sig i armen när man ser vad som nu händer.

Oskar tar nionde häcken med rätt ben och trycker nu i högsta växeln! Ner på 15 steg igen. Bra sista häck. Över sista häcken passerar han slovenen, med personligt rekord under 49 sekunder, och krigar sig hela vägen in till ett BRONS!!! 

Det ska inte vara möjligt. Men det är sant. 49.57 stannar klockan på för Oskar, fyra tiondelar från segrande Nezir och en bakom tvåan Akcam, bägge från Turkiet. 

Oskar gick för guldet. Det var nära. Men en medalj är oerhört stort och tiden var ju som nämnts pers med nästan halvsekunden.

Men loppet var ändå större än så.

VM-finalklass

Det är givetvis så att 400m häck handlar om helheten. Men det är ändå värt att understryka att Oskars löpning de första sju häckarna höll absolut världsklass. Och det var ju inte så att han hade gått ut för hårt, utan tvärtom höll han ju nästan jämna steg med superavslutaren Nezir sista 60m. Tappet handlade helt enkelt om en häckpassage, och det fart-tapp det innebar.

Det är ingen tvekan om att Oskar var på väg under 49 sekunder. Men undertecknad är beredd att gå ett steg längre, och påstå att det vi nu såg var en löpkapacitet som höll VM-finalklass! 

Därför finns det många anledningar att se Oskars lopp som ett stort genombrott på den stora scenen, och då framförallt pga löpningen han bjöd på. Och även om det fanns bud på mer, så var en bronsmedalj långt mycket bättre än vad det var rimligt att hoppas på inför mästerskapet. 

Jag hoppas att du om några veckor kan titta på den där bronspengen Oskar och tänka på den nya nivån du visade för oss andra och för dig själv när du plockade hem den. 

Grattis till ännu en helt makalös mästerskapsprestation! Jag är så djupt imponerad.

/Nils-Göran Nilsson Batz