Dela nyhet
Emilia och Fabian - Bägge segrare på Finnkampen!
4 sep 2021 0 kommentarer
Det måste vara ett mentalt berg att ställa sig på startlinjen på 3000m hinder när man möter Emilia Lillemo. För precis som på SM för en vecka sedan så satte Emilia upp högsta farten redan från början och de få som vågade gå med fick snart betala ett högt pris. Meriterade finskan Camilla Rickardsson var den ende som hängde med. Men även om hon såg ut att ha tillräcklig löpkapacitet så hade hon inte en chans över hindren där Emilia precis som på SM vann mycket tid. Det var länge ett avstånd som pendlade mellan 10-20 meter men på sista varvet fortsatte Emilia att hålla uppe trycket och det var tillräckligt för att finskan till slut skulle släppa definitiv tätkontakt. Målet nåddes på 9.54 vilket visserligen var 5 sekunder från perset från SM, men 14 sekunder under det pers som gällde dessförinnan.
Jag brukar ju ofta framhäva att vi ska blicka mot USA, Oregon och specifikt nästa års VM-stad Eugene för att inspireras och lära oss, staden som kallas TrackTown USA. Nog är det så att Emilia framförallt spelar på sina egna styrkor som "frontrunner" när hon springer loppen på det sättet hon gör. Men det går inte att låta bli att dra paralleller till Oregons löparlegend Steve Prefontaine som var den stora fixstjärnan i USA på 70-talet och som var känd för sitt hänsynslösa sätt att springa och sitt målande sätt att beskriva sina lopp:
"I'm going to work so that it's a pure guts race at the end, and if it is, I am the only one who can win it.". Citatet från en av "Pre's" många universitessegrar. När man hör intervjun med Emilia i SVT efter loppet så verkar det vara precis så hon resonerade inför loppet - och hon fick rätt.
Frågan man också ställer sig är om vi tidigare haft en individuell kvinnlig segrare på finnkampen? Svaret är att vi haft tre kvinnliga segrare tidigare. Monica Lundgren vann 400m år 1998 när hon satte gällande klubbrekordet 52.91. Träningskamraten Linda Olsson vann nyckelgrenen 800m år 2001 och fick epitetet "finnkampshjälte", då hon starkt bidrog till den första svenska kvinnliga lagsegern på 14 år. Lena Nilsson tog hem 1500m år 2002 efter en makalös spurt sista 100 metrarna. Helene Bourdin vann 400m både 2008 och 2010, den sistnämnda gången på persnära 53.65. Så därmed är Emilia femte kvinna att ta hem en individuell finnkampsseger i TIS-historien.
Ännu en TIS-seger blev det och då handlade det om Fabian Delryd som helgen efter sin första Ute-SM-seger nu också tog sin första finnkampsseger! Fabian har flera gånger i sommar visat att han tagit kliv framåt i de större tävlingssammanhangen och när det blivit tätare tävlingar, och det visade han också denna dagen. Efter att ha rivit två gånger på 2.09 följde 2.09 i tredje, 2.13 i första och 2.16 i första. Därmed var också segern säkrad.
Om vi ställer samma fråga på herrsidan så är svaret att Birger Nyberg vann tresteget för 50-talet år sedan. Men Fabian är dock andra TISare att ha vunnit en individuell finnkampsseger på herrsidan.
Sista TISare i seniorfinnkampen denna första dag var Zion Eriksson som sprang sista sträckan på 4*100m och gjorde det bra! Han höll hyfsat jämna steg med den individuella segraren Purula och förde pinnen imål på för laget fina 39.99, ett par tiondelar efter Finland.
I ungdomsfinnkampen fick Albin Edgert inte riktigt till löpningen på den korta häcken. Han nådde målet på 14.72 som 4a i lätt motvind. Även om det bara var 12 hundradelar från perset så såg vi ju på USM att kapaciteten finns för mycket mer. Vi får se om han kan hitta något mer häcklopp innan säsongen tar slut.
För finnkampens absoluta höjdpunkt denna första dagen stod nog ändå Turebergs Andreas Almgren som gjorde en mäktig avslutning på sitt 5000m-lopp. Han avslutade sista 2000 metrarna i sub-13-fart!
Något som inte många vet är att Andreas i ungdomsåren tränades av Janne Axelsson och Jannes fru Marie Axelsson Lindell, när dessa båda fortfarande var tränare i Tureberg. Andreas hade tidigt ett starkt eget driv att vilja vara delaktig i och lägga upp träningen. Janne och Marie uppmuntrade Andreas och var tidiga med att skifta från en tränarroll till en bollplanksroll. Andreas fick själv styra stora delar av träningen och hade hela tiden Jannes och Maries stöd i det. Dessutom fick han därigenom möjlighet att länge kombinera friidrotten med fotbollen. Att Andreas idag är en av de mest självständiga och framgångsrika löparna i Sverige tror jag har en viss grund i att han tidigt fick just denna peppning och support. Janne och Marie, jag tycker ni kan sträcka på er lite extra en sån här dag!
/Nils-Göran Nilsson Batz
Kommentarer