Dela nyhet
2020 - Ett märkligt tävlingsår
15 feb 2021 1 kommentar
Ibland dyker det upp viktigare saker. Jag började skriva på denna text i slutet på december, men så kom nya tuffa restriktioner som hindrade träning för alla grupper och fokus förflyttades från dåtid till nutid. Nu har dock alla våra träningsgrupper fått återgå till träning och det gav mig energi att avsluta min tillbakablick på det gångna året. Lite sent kanske, men utlovar ändå härliga minnen om man orkar sig igenom denna sammanfattning av 2020.
——
Det nya året är kommet och vi kan nu, äntligen känner nog vissa, lägga 2020 till handlingarna. Det som, när jag för exakt ett år sedan skrev en uppsnacks-artikel för det nya året, såg så grymt bra ut. På seniorsidan hade vi precis fått välkomna Jesper Rilegård, Maja Almgren och Vera Sjöberg som nya i klubben och vi hade en stark vinterträning i ryggen. Med bakgrund av detta kände jag mig trygg i att sticka ut hakan rejält i några tips för året - det skulle jag inte gjort. Coronas intåg skakade om hela samhället, och friidrotten vändes upp och ned. Men vi tar det i tur och ordning.
Tävlingsåret inleddes på riktigt den 17 januari när vi stod som värdar för det 19e Täby Vinterspel (som för övrigt hette Stockholm Winter Games under premiär-åren). Den som lyste allra starkast var Gotländska nyförvärvet Maja som i sin första tävling i TIS-linnet direkt sänkte klubbrekordet till 7.57. Vad vi inte visste då var att det skulle komma att gå ännu mycket snabbare innan innesäsongen var över. Några som också direkt satte an tonen för det nya året var 05orna där bl a Joel Enander chockade med att flyga över 1.85 i höjdhoppet.
Inomhussäsongen får betecknas som okej, även om det tyvärr dök upp en del skador och sjukdomar som gjorde att truppen tunnades ut allt eftersom vi närmade oss SM-tävlingarna. Men de som tävlade och var i form, övertygade något alldeles väldigt.
Maja Almgren var utan tvekan den som glänste allra mest. Klubbrekordet kapades i parti och minut, och när Maja slutligen sprang hem JSM-guldet så gjorde hon det på makalösa 7.40! En tid i nivå med var kvalgränsen till inomhus EM brukar ligga. Veckan innan hade Maja slutat på fjärdeplats i Senior SM efter att med 7.48 varit bara hundradelen från bronset. Det som kännetecknade alla lopp var en magnifik avslutning sista 30 metrarna. Tyvärr kom en ryggskada att sätta stopp för utomhussäsongen för Majas del, som dock nu sedan ett tag är tillbaka i full träning.
Om Maja var främste dam under innesäsongen, så tillhörde herrarnas titel Oskar Edlund. Oskar fick på Spåret GP sitt definitiva genombrott på seniornivån när han slog 44.8-amerikan My'Lik Kerley och sprang in som tvåa på sanslösa 47.99! SVT sände tävlingarna och kommentatorerna Jacob Hård och Alhaji Jeng var formligen chockade över vår TISares insats. Det kom att bli en förvarning om vad som komma skulle till sommaren.
Ett tredje resultat utanför SM som stack ut kom borta i USA. William Frobe gjorde sin andra säsong borta på college i Texas och hade efter ett skadefyllt 2019 kommit tillbaka och gjort 49.26 vid tävlingar i New Mexico. Men den riktiga bomben kom ett par veckor senare när han vid tävlingar i Boston sista helgen i februari sänkte perset på 200m med tre tiondelar till 21.65! Bara en vecka senare tog dock hela friidrottsåret abrupt slut för collegestudenterna när de nationella universitetsmästerskapen ställdes in, och så småningom visade det sig att det heller inte skulle bli någon utomhussäsong ”over there”.
Intet ont anande avslutades säsongen i Sverige som vanligt med USM, JSM och SM. Lovisa Linde tog vår enda senior SM-medalj när hon sprang hem bronset på 400m på nya perset 55.31. Veckan efter tog hon JSM-guldet i K22 på samma distans. Tredje poängplatsen på SM togs av Greta Graziani som slutade 5a på 800m, trots att hon drogs med skadeproblem i en fot som ledde till total löpvila efter SM.
På JSM blev det för ovanlighetens skull bara en medalj. Ludvig All kom "bara" 5a i P19 60m häck, trots grymma 8.17. Zion Eriksson hade lite problem med en vad under innesäsongen och tvingades avbryta i 60m-finalen för P19. Tidigare under säsongen hade han gjort flera tider runt 6.90 med 6.89 som bäst.
Fler medaljer blev det i USM där den absoluta höjdpunkten var P15 60m häck. Där tog Täby en trippel genom Joel Enander, Albin Edgert och Viggo Stridh. Samma killar hade några veckor tidigare gjort riktigt fina mångkamper där Joel vann med Viggo som 4a och Albin som 6a. Joel fullbordade en grym SM-vinter med silver i längdhopp. Medaljer i P15 tog också Fabian Mix som med silver i vikt och brons i kula.
Ett av hela USMs bästa resultat stod Sara Winberg för när hon vann stavhoppet i F16 på 3.90 där hon sedan försökte på drömgränsen 4 meter. I 17-årsklassen blev det också SM-medalj genom Alma Flygt i mångkamp.
Samtidigt som USM och JSM avgjordes började nu också Corona göra sig till känna. Den 11e mars presenterade Folkhälsomyndigheten och Regeringen förbudet gällande allmänna sammankomster för fler än 500 personer, och genast ställdes alla tävlingar in. Vår stora tävlingsresa till Örebro och Marsspelen, där vi skulle åka med över 100 aktiva, blev det inget med.
Veckorna som följde var omskakande oavsett vilket perspektiv man hade för ögonen. För friidrottens del kom de dåliga nyheterna med en sällan skådad täthet. OS ställdes in. EM ställdes in. Maxgränsen på 500 personer följdes av taket på 50 personer och så småningom ett förbud mot att arrangera tävlingar för aktiva över 18 år. Träningen uppmuntrades dock av myndigheterna att fortsätta, vilket gjorde att vi efter några veckor med höga vakanstal var tillbaka med god närvaro på träningarna.
I slutet på maj kom så det, av idrotten, efterlängtade beskedet att tävlingarna skulle få komma igång igen med start den 14 juni. Dessförinnan hade vi hunnit köra en hel del tävlingar för våra barn och ungdomar, bl a nymodigheten "veckans gren". Våra 05-06or hade också hunnit med att prestera det näst bästa kvalet i Kraftmätningens historia.
Den 14 juni arrangerades så årets första seniortävling i Sollentuna där Fabian Delryd kammade hem flest rubriker efter 2.20 och goda försök på 2.25 i höjdhoppet i vad som var hans comeback efter ett skadefyllt 2019. Efter ett magiskt träningsläger utomlands, där Fabian med kort ansats gjorde sin bästa hoppning någonsin, började ett knä spöka. Årsbästat förbättrades visserligen till 2.21 på Sollentuna GP den 10 augusti, men när SM var kommet var knät ohoppbart. Fabian hoppade ändå och krigade till sig ett brons, men det var helt enkelt omöjligt att göra sig själv rättvisa.
Det blev en otroligt märklig tävlingssommar. Till en början trevande. Så småningom hade arrangörerna hittat formerna och det gick att genomföra ett antal tävlingar på rimligt sätt, även om arenorna allt som oftast var betydligt tommare på människor än deras omgivning.
För de allra flesta tog det också ett bra tag att komma i form. Eftersom osäkerheten kring om man skulle få tävla, och när i så fall, var så stor så planerade många för en sen formtopp. Osäkerheten illustrerades kanske bäst av Stafett SM, som först var planerat till slutet på maj, sedan flyttades till slutet på juni och slutligen flyttades till mitten på september.
De som fick till allra mest tävlande var stavhopparna, som hade fått sin alldeles egna Svenska Stavhoppstour. Täby hade, med tävlingsledare Calle Alm i spetsen, förärats arrangörskapet för en av deltävlingarna. Här övertygade Michaela Meijer enormt när hon svingade sig över 4.60 och försökte på ny svensk rekordhöjd, framför ögonen på SVTs utsände reporter som hittat till Tibblevallen.
Den som, bakom giganterna Angelica Bengtsson och Michaela Meijer, glänste allra mest i Touren var en ung TISare vid namn Sara Winberg. När vi summerar Saras säsong så räknar vi till inte mindre än 13 tävlingar över inneperset 3.90 och hela 8 (!) tävlingar över drömgränsen 4 meter. Det allra första 4 meters-hoppet kom i Mölndal och det högsta, 4.14, kom på Sollentuna GP den 10 augusti. Stavhopp blev lite av årets gren. På tjejsidan följdes Sara av Alva Sundin som nådde 3.90 som högst inomhus. På killsidan toppade Jonathan Karlsson på 4.55. Därbakom höjde sig fyra 05or rejält, där vi i tur och ordning hade Joel Enander på 4.14, Viggo Stridh på 3.97, Erik Norlén på 3.55 och Albin Edgert på 3.26. Dessutom hade vi också Jonathan Howser över 4 meter.
När början på augusti var kommen så började så formen anlända för den stora merparten av våra äldre aktiva.
Istället för Junior VM och de olika juniorlandskamperna, som förstås hade ställts in, så inrättade förbundet "landslagsutmaningen" där de olika juniorlandslagen tävlade mot varandra. Här övertygade Zion Eriksson något alldeles väldigt där han totalt utklassade det övriga motståndet på 100m och i -2,3 m/s sprang han in på 10.76. En tid värd många tiondelar bättre i motsatt vind.
Utöver Täby Open arrangerade vi själva också en av alla dessa mindre tävlingar med visst fokus på löpgrenarna. Tävlingen döptes till Täby Sommartävling. Den tveklöst största höjdpunkten, eller t o m chocken, stod Oskar Edlund för. I sin debut på 400m häck med seniorbetingelser bjöds han på bästa tänkbara motstånd, i form av svenske mästaren Isak Andersson, men Oskar visade inga tecken på osäkerhet. Efter ett lopp som nog får betecknas som det bästa som löpts på Tibblevallens löparbanor, nådde Oskar målet på fenomenala 50.90! SM-medaljörerna Peter Andersson och William Frobe förpassades därmed ned ett pinnhåll på klubbens genom tiderna lista, och Oskar kunde nu titulera sig klubbrekordhållare.
Senior SM i Uppsala avgjordes veckan efter Täby Sommarspel, och Oskar Edlunds form visade sig bli allt bättre. Via övertygande löpning på Sollentuna GP på måndagen så glänste Oskar i försöksloppet på SM när han enkelt gled igenom på 52.26 som heatsegrare. I finalen kom så explosionen. En våldsam satsning första halvan, följdes av en patenterat vass avslutning. Förhandsfavoriten Carl Bengtström gavs ingen chans att svara - Oskar Edlund sprang i ett segervrål hem SM-guldet på denna klassiska distans! Men det var inte nog där. Klockan stannade på 50.15!! Nytt svenskt juniorrekord och in på topp-10 genom tiderna bland seniorer. Personligen upplevde jag eufori och mållöshet på en och samma gång.
Det skulle bli ett av våra allra bästa SM. För bakom Oskar nådde vi inte mindre än 6 topp-6 placeringar och ytterligare 6 placeringar bland de 12 bästa.
Lollo Linde var också hon i knallform och gjorde en patenterad dubbel på 400m och 400m häck. Efter missad drömgräns, men väl personbästa, på 400m med 55.01 och en femteplats följde hon upp det med att istället spränga drömgränsen 59 sekunder med häckar. Fjärdeplats på 58.92 innebar dessutom att hon så när nådde Monica Lundgrens klassiska klubbrekord på distansen, slaget i samma stad på SM för precis 20 år sedan. Därutöver slutade Zion Eriksson fyra på 100m och Sara Winberg 6a i stav. En av de bästa prestationerna stod Emelie Eklund för som höjde perset till 5.92 och slutade 9a i damernas längdhopp, en placering långt bättre än hon låg statistiskt.
JSM och USM delades upp på två helger med löpning och kast ena helgen och hopp andra helgen.
JSMs allra bästa prestation stod Zion Eriksson för som tog hem guldet i P19 200m på grymma 21.28, nytt klubbrekord i seniorklassen. Ett stort lyft fick också Alma Flygt som sänkte sig med över halvsekunden på 100m häck ned till 14.00 i F17 försöken. Det följdes upp med 14.17 i finalen och ett brons i hård konkurrens.
Tuffaste dubbleringen stod Emilia Lillemo för som sprang hem 1500m i K22 och några timmar senare också tog hem silvret i 2000m hinder. Totalt blev det 12 medaljer i JSM. Övriga medaljer togs av Oskar Edlund (Guld P19 400m häck), Lollo Linde (silver i K22 400m och 400m häck), Caroline Larsson (brons och silver i F19 400m och 400m häck), Zion Eriksson (brons P19 100m), Maria Södergren (silver K22 100m häck) och Vera Sjöberg (brons F19 3000m).
På USM blev det dubbel i P15 100m häck genom Albin Edgert och Viggo Stridh. Viggo följde upp med ett skrällsilver i höjd och brons i mångkampen, som avgjordes några veckor innan. Sara Winberg tog programenligt guld i stav och följde upp med ett brons i häck. Fabian Mix tog silver i P15 kula. Joel Enander tog hem guldet i P15 mångkampen på ett övertygande sätt och avslutar året med att vara högt uppe på sverigebästa i i princip alla grenar.
Säsongen kan efter många om och men avslutas med Finnkampen, Kraftmätningsfinalen och Svealandsmästerskapen.
I finnkampen representeras klubben av Oskar E, Zion och Lollo som bidrar till en svensk dubbelseger. I Svealandsmästerskapen deltar 9 TISare.
I Kraftmätningsfinalen når våra 05-06or "Stora TIS-framgångar", för att citera Kraftmätningsgeneral Åke Jernberg. Pojklaget sätter nytt kraftmätningsrekord! I huvudklassen, Mixed, slutar våra TISare tvåa på en mycket hög poäng, några tuffa återbud till trots. Ett hedersomnämnande till Mikael Grufman och Fredrik Enander som slitit hårt för att kunna ge sina aktiva goda träningsförutsättningar, detta stökiga år till trots.
Glädjande fick vi se ett antal comebacker under sommaren. Allra mest glänste Johan Sjölander som efter i princip 5 års obruten skadefrånvaro var tillbaka på banan. Johan noterade 10.99 på 100m och visade dessutom att det fanns ännu mycket snabbare tider i kroppen. Vår mångkamperska Sofia Linde hade en nästan lika lång tävlingsfrånvaro, men var efter mycket problem äntligen tillbaka på banan. Bästa insatserna blev 14.64 (i -1,3 m/s!) på 100m häck och över 40 meter i spjut. Tredje comebacken stod Linnéa Frobe för som ju råkade ut för en fotskada efter succéåret 2018 där hon ju gjorde sub-55 på 400m. Syratåligheten hann hon inte helt få tillbaka denna säsongen, men 57.17 på 400m följdes upp av 24.83w på 200m. Men det viktigaste för alla tre var att de avslutade säsongen hela och friska, för första gången på många år.
Avslutningsvis måste jag nämna några glädjeämnen som inte fått plats ovan.
Under året har vi fått se fler löpare än tidigare på tävlingsbanan, tack vare gediget arbete av främst löptränarna Patrick Manzi, Peter Weissenborn och Morgan Sundin. Det ska bli spännande att följa denna utvecklingen framåt. En som stack ut särskilt var 14-årige Erik Nederheim, som bl a gjorde 6:07 på 2000m och 2:06 på 800m, men många fler lär visa framfötterna under 2021.
02orna är fortsatt en årgång som sticker ut. Bakom Oskar och Zion så såg vi bl a Ludvig All notera 10.91 på 100m och 14.32 på 110m häck, och Fred Österblom gjorde bl a 50.89 inne på 400m och 14.79 på 110m häck.
Triatleten Daniel Nöu kom från ingenstans och noterade 14:57 på 5000m och 31:11 på 10 000m. Här verkar finnas en stor löpartalang, om han skulle välja att springa mer på bana.
Det finns så otroligt mycket mer att berätta om detta år, men denna text har nu redan blivit alldeles för lång så jag får nöja mig med att konstatera att många fler grymma prestationer gjorts trots detta märkliga tävlingsår.
Och så var det det här med tipset ja... Oskar Edlunds svenska juniorrekord räddade mig från att ”nolla”, så du ska ha stort tack Oskar! Jag tror jag gör bäst i att ta ett år ”off” på tippningsfronten och stannar vid en stark förhoppning om att denna tävlingssommar blir en återgång till det mer normala, dvs grymt rolig och framgångsrik för våra TISare!
Friidrottshälsningar,
Nils-Göran Nilsson Batz
Kommentarer
Richard Edman 15 feb 2021
Grymt skrivet Nisse 👍👍🙏🙏💙❤️