Ett Tackbrev till Ungdomarna i Kyrbkyn

En bild från det "Gullspångs-OS" där undertecknad började sin friidrottsresa med morfar Ivan som coach. Säkert inte olikt de träningsförhållanden som rådde när TIS bildades av ett gäng ungdomar för 100 år sedan. Ett "beslut" som påverkat mångas liv sen dess!

Efter ett intensivt tävlande kan vi nu lägga inomhussäsongens stora SM-tävlingar bakom oss med lyckat utfall. Även om det återstår en del tävlande för de yngre finns nu tid att rikta fokus på att TIS fyller 100 år just i år! Ambitionen är att uppmärksamma detta jubiléet inte bara med de roliga arrangemang som vi planerat, utan också med tillbakablickar i skrift och bild. Bl a är ambitionen att vi en gång i veckan kommer lägga upp en nyhetsartikel på temat #TIS100år. 

På fredag publiceras den första artikeln i serien, med titeln "Täbyidrottens vaggsång" . Men innan dess tänkte jag, Nils-Göran Nilsson Batz (a.k.a. "den ofrivillige redaktören"), dock ta tillfället i akt att skicka ett personligt tackbrev. Till ungdomarna i kyrkbyn som för snart 100 år sedan startade Täby IS.

Det var en gång…

När undertecknad skriver den 1 mars 2023 har det snart gått precis 100 år sedan den där dagen, i slutet på maj 1923, när ett stort gäng ungdomar i Täby kyrkby samlades på biografen vid Täby kyrka för att bilda Täby Idrottssällskap. Lite visste de då att det där mötet skulle definiera idrottens utveckling i kommunen för de kommande hundra åren.

För historien om TIS är också historien om Täbys framväxt som köping, som idrottsbyggd och som friidrottsnav i Södra Roslagen. Från leriga fotbollsmatcher på ängen bakom prästgården, vilken kom att bli sällskapets övningsplats i 30 år, via kolstybben på Täby IP, till tartanen vid det nya köpcentrumet som skulle bli den framväxande kommunens mitt. Via Marathon SM runt Täby köping, världsrekordförsök på Galoppfältet och Stavhoppsgalor utanför Täby Centrum. Från meste mästaren Birger Nyberg, via svenska rekordtjejerna på 4*400m och 4*800m, till mellan-systern Linde som fick blixten att slå ned i Scandinavium. Från 15.93 till 3:39 till 2.01 till 8:30 till 4.07 till 55.31 till 6.081 till 2.33 och till 50.15. Från trea i distriktsserien klass 1 till en tårdrypande Lag-SM-final.

Från kyrkbyrivalerna Täby IF och Täby Bollklubb som slog sig samman. Via Ellakamraterna, IFK Täby, Viggbyholms IK, Lahälls IF, Näsby AIS, Sjökrigsskolans IF och Gribby AIF. Till det som idag är Täby IS Friidrottsklubb. 

En historia som jag hoppas vi ska få tid att gräva oss djupare i under året, men jag har på känn att historien har så många bottnar att vi lär få fortsätta långt in på vårt nästa århundrade. 

Den gänglige 9-åringen, en av många ”byggare”

Men klubbens första 100 år är också berättelsen om de många människorna bakom alla resultaten och rekorden, människor som i ett århundrade lagt ner sin fritid på att bygga något fint för samtiden och för framtiden. 

Jag får nog kategorisera mig själv som en av dem. Och det här är #MinTIShistoria.

Som uppväxt i Löttingelund i norra Täby började jag i femårsåldern spela fotboll i ett av de kvarterslag som Täby IS hade, "TIS GribbyGrodorna". Min talang var att jag var "lång och snabb", vilket gjorde att jag ofta kunde komma till frilägen. Men tyvärr hade jag också, som min fotbollstränare uttryckte det, begåvats med "två vänsterfötter". Dvs. en förmåga att missa majoriteten av de frilägen jag kunde springa mig till.

Trots min snabbhet så kom jag dock till TIS Friidrott först som gänglig 9-åring. Mitt friidrottsintresse hade väckts året innan när min morfar, Ivan Delmar, inspirerad av Atlanta OS, hade anordnat ”Gullspångs-OS” för sina fyra barnbarn. Namnet på spelen efter orten där morfar fortfarande höll rekordet i längdhopp, 6.50, i den sedan länge insomnade klubben Gullspångs IF. I Gullspångs-OS tävlade vi med stor frenesi, inte minst i friidrottsgrenarna. Och, trots att jag fått storstryk av min två år yngre kusin Annika på 400m, så sökte jag året efter, 1997, lyckan i Täby IS Friidrott. När jag i Täby Open 1998 fick ta emot en flaska schampo efter att ha kommit 6a på 60m i Pojkar 10 visste stoltheten inga gränser. Och när jag fick kliva upp överst på prispallen på Stockholms DM två år senare så fick fotbollen, bordtennisen och badmintonen stryka på foten för den olympiska huvudidrotten. Nu fanns inget annat.

Upplevelser, minnen och vänner för livet

Detta var starten på min snart 26-åriga kärleksrelation med TIS. När jag nu tänker tillbaka på detta dryga kvartssekel så är det dock varken medaljer eller (klubb)rekord som lyser starkast.

Istället minns jag måndagspassen vintern igenom 2000-2001, med vad som kändes som 100*100m löpskolningsövningar, ledda av Åke, i vad jag minns som minus 20 grader varenda j*vla måndag. Eller hur jag endast kunde gå i trappor på tisdagar hösten 2002. Detta eftersom träningsvärken från uppbyggnadsträningen, signerad Richard, Karin och Micke, var så brutal onsdag till måndag att man ogärna lyfte på benen i onödan. Jag minns det frenetiska spurtandet på varenda morgonjogg på träningslägret i Nerja 2004, där jag allt som oftast drog det kortaste strået. Och jag har fortfarande svårt att förstå skeendet under intervallpasset i Mijas 2006, brutala 2*250-200-150-150m, när jag fått träningskompisen Jocke helt nere för räkning i seriepausen, hulkandes vid någon brunn, för att sedan återuppstå och sätta träningspers på sista 150m-intervallen med 17.5??! 

Med värme minns jag också alla häftiga minnen som jag fått uppleva vid sidan av banan, som ledare och supporter. Där ligger kanske tjejernas avancemang till Lag SM-finalen ifjol allra varmast om hjärtat. Vilken fantastisk dag det var hemma på Tibblevallen!

De starka banden till klubben

TIS kom med ett sammanhang, en identitet, ett andrum och en extra familj i tonåren när jag behövde det som allra mest. Men TIS kom också med möjligheter att prova på nya saker. Som att vara friidrottsskoleledare, tränare, redaktör, statistiksammanställare, styrelseledamot, speaker, tävlingsarrangör, marknadsförare med mera. En ideell arbetsplats, eller improvisationsteater, som gett betalt i lärdomar, upplevelser, minnen och vänner för livet. Banden till träningskompisarna blev så starka att många håller än idag, även om de senaste intervallerna sprangs tillsammans för mer än tio år sedan.

Jakten på en plats för minigolfbanan

Att jag tog mig till träningar och tävlingar var oftast mammas förtjänst som, även långt efter att jag tagit körkort, sällan missade en tävling. Men att drivkraften att vilja utveckla klubben skulle bli så stark hos mig berodde också delvis på min pappa. När jag var 10 år sålde jag, med viss framgång, rabatthäften och lotter för det som då var TIS Fotboll. Att tjäna pengar, om än till klubben, var något som tände entreprenörslusten. På sommarlovet samma år spelade vi så minigolf i familjen och pappa noterade, ”Nisse har du sett att det är en idrottsklubb som driver den här banan?”. Sedan kunde vi spendera resten av dagen att spåna på hur man skulle kunna göra något liknande hemma i Täby.

Där någonstans i de kreativa samtalen med pappa tändes en gnista som mer eller mindre brunnit i mig sen dess. Sen 15-årsåldern har jag fått vara med på ett hörn i startandet av joggingkul och löpargruppen, förfinandet av friiidrottsskolan och ungdomsverksamheten, skapandet av ”onlinetidningen” tabyfriidrott.se, etablerandet vår elitverksamhet "TIS Elit", Stavgalan, mm. En enormt rolig resa som jag hoppas få fortsätta vara med på.

Dela dina minnen

Med denna personliga berättelse så vill jag uppmuntra Dig att dela DIN TIS-historia och DINA TIS-minnen. I ord, i bild. Till hemsidan, på facebook (t. ex. i gruppen "TIS Friidrott 100 år"), på instagram (#TIS100år, #MinTIShistoria) eller bara på mail!

För är det något jag vet så är det att vi är många där ute som tränat, tävlat, skrattat, gråtit, våndats, sp*tt och haft jäkligt kul i TIS. Och allt detta tack vare att kyrkbyns rivaliserande ungdomar i Täby IF och Täby BK valde att lägga stridsyxan åt sidan och slå sina påsar ihop, en majsöndag i kyrkbyns biograf för snart 100 år sedan. För det är de värda ett stort TACK!

Slutligen hoppas jag att vi ses på våra jubileumsaktiviteter under året, med start den 25 mars för Jubileumsfest på The Public. Du har väl löst biljett?

/Nils-Göran Nilsson Batz

TIS-veteran