SM-brons till Emilia & fjärdeplats till Vera på 5000m

Foto: Deca Bild

Det är alltid sevärt att se Emilia Lillemo och Vera Sjöberg springa. Så när de dessutom skulle stå på startlinjen i samma lopp när 5000 metersfinalen på SM skulle avgöras så var det verkligen något att se fram emot. Och tjejerna bjöd verkligen upp till dans.

I tidernas kanske bästa SM-final på distansen, 25 tjejer på startlinjen med bl a OS-12an Sara Lahti, marathonstjärnan Carolina Wikström (bl a 22a på OS), mångfaldige SM-medaljören Sara Christiansson, spurtstarka Olivia Weslien med flera. Men våra Täbytjejer var förstås också i blickfånget, Emilia med sitt färska SM-guld på hinder i fredags och Vera med sin fjärdeplats på U23-EM för ett par veckor sen. 

Känslan på förhand var att tempostarka Wikström eller Sara Lahti skulle sätta upp ett högt tempo. Det blev den senare som tog taktpinnen men tempot hon satte upp var inte högt. Det var rasande!

Sarah öppnar första kilometern på 3:03, dvs 15:15 fart, vilket är nära Sarahs pers. Med det skakar hon genast av sig alla löpare.

Eller inte riktigt alla, för Täbys Vera Sjöberg har bestämt tagit rygg!

Vera hade ställt in sig på att spänna bågen och springa fort. Men att öppna första kilometern på en tid som skulle tagit henne till ett pers med nästan 40 sekunder skulle snart visa sig dyrbart.

Sarah verkar nämligen inte alls nöjd med sällskapet, utan har successivt stegrat farten i ambitionen att skaka av sig alla förföljare. Till slut driver hon upp farten såpass att det går för fort även för henne själv, men det får en önskvärd effekt. Vera tvingas efter tre och ett halvt varv till slut släppa Sarahs rygg, och nu hamnar hon i ett knepigt ingenmansland. 

För bakom Sarah och Vera har loppet utvecklat sig till ett riktigt taktiklopp om medaljerna. Efter att både Sara Christiansson och Emilia Lillemo initialt tagit rygg på Sarah och Vera, så inser de efter ett varv att det har gått för fort. Emilia gör nu en briljant taktisk manöver. Hon vrider på huvudet och letar efter Carolina Wikströms svarta topp. Carolina har öppnat lugnare och ligger en bit bak, men Emilia saktar in och lägger sig sen direkt bakom Carolina. Tempot sjunker nu betänkligt och avståndet till tätduon växer kraftigt. 

Där framme har Vera hamnat i ett svårt läge. Hon gör sitt bästa för att hålla uppe tempot och avverkar andra kilometern på 3:09. Men nu börjar benen känna av den hårda öppningen. 3000 meter passeras visserligen på hårda 9:30, men den tredje kilometern har således gått på 3:17 min. Och nu är hon dessutom jagad.

För därbakom har Carolina Wikström lagt i en högre växel och sprängt den jagande klungan. Bara en löpare hänger på. Emilia. Och fort går det. 

Nu minskas luckan upp till Vera snabbt och med 500m kvar passerar bägge tjejerna. Carolina lägger i ytterligare en växel och nu får också Emilia släppa. Vera kämpar med det hon har och lyckas hålla övriga konkurrenter på behörigt avstånd. Ordningen håller sig in i mål. Sarah har även hon tappat fart men kan hålla undan med god marginal. Wikström tvåa. Lillemo trea. Sjöberg fyra.

Sista två kilometerna har gått oerhört fort för den jagande duon och trots att Emilias grupp sprungit med handbromsen i över halva loppet så kommer Emilia in på 16:13 min. Vera kommer in på 16:19 min. Vi påminner om att klubbrekordet inför säsongen var över minuten långsammare.

Våra TIS-tjejer slutar alltså trea och fyra i tidernas bästa SM-final på 5000 meter. En grym bedrift!

Vera spände bågen och fick betala dyrt. Men vågar man inte vinna så kommer man heller aldrig göra det. Vera vågade verkligen. Och vilken säsong den tjejen haft! Med en fjärdeplats på U23-EM, perssänkning med 13 sekunder på 1500m och med nästan en och en halv minut på 5000 meter, och dessutom en seger på Karlstad GP. Nu får hon en välförtjänt säsongsvila innan det bär tillbaka till USA och Boston och så småningom en terrängsäsong.

Emilia gör ett briljant taktiskt lopp och står dessutom för en grym avslutning sista två kilometrarna. Känslan inför loppet var att hon borde kunna göra under 16 minuter med ett bra lopp och nu kan vi känna oss förvissade om att hon har den kapaciteten och mer därtill. Med guldet på hinder och bronset på femman så är hon också den första TISaren att medaljera dubbelt på Stora SM på över 20 år.

Senast hände det när Lena Nilsson vann dubbelt på SM 2002. Nu har Lena två tjejer som är på jakt efter hennes klubbrekord på flera distanser.

/Nils-Göran Nilsson Batz