Månadens TIS:are: Richard Edman

Han har tränat legender som Monica Lundgren, talanger som Sofia Linde och Elin Moraiti, namnen kan göras många. Precis som alla skämt han lägger. Denna månad är Richard Edmans, jag känner samma sak, det var på tiden.

Motivering till juni månads TIS:are: För sitt engagemang i klubben han haft i alla år. Sedan januari har han dessutom blivit halvtidanställd som ansvarig för junior-och seniorgrupperna i TIS. Inte så tokigt. För all tid han lagt och lägger på sina aktiva, oavsett om det är med kaffekoppen i handen eller iförd golfpiké. Tack för allt coach.

Som journaliststudent fick jag mig lära vikten av att vara objektiv. Partiskhet ska undvikas, även om det är nästintill omöjligt. Att skriva om sin tränare: han som varit där sedan dag ett – förlåt men jag tar hans parti.

Hur många pass kommer man ihåg som aktiv? Kanske några få. Det jag kommer ihåg är att Richard 95 % av alla gånger varit med. Eller nja, stått vid sidan. Coachat. Ett visst pass minns jag väl, många intervaller var det. När det var två lopp kvar darrade benen och min tonfisk sub började göra sig påmind i halsgropen. Jag frågade om jag fick stå över ett lopp, jag kommer spy annars bad jag vädjande.  Han gav mig inte så mycket som en blick.
– Där är papperskorgen, sa han, Richard Edman och log som bara han gör.  

Jag sprang de två sista loppen, precis som jag gjort alla andra gånger han sagt så. Richard är han som inte ger sig. Han som står vid sidan av banan och säger att han själv är redo när du känner inget annat än ångest. Han som får dig att springa intervall efter intervall med mjölksyra och tårar i ögonvrån. Han som låtsas som det regnar när du har håll.

Han är också den person som får dig att persa när huvudet går på repeat ”du klarar aldrig detta”. Han som gör klyschan make the impossible possible värdig att nämnas. Han som ser, bryr sig om just dig. Han som åker genom län, land efter land för att se dig springa 12 sekunder. Han som inte ger upp när du själv gör det.

Det fanns en tid innan drivern, golfbags och selfies med golfboll (i munnen). En tid före AIK. Tro det eller ej. Allting började hemma i Huddinge på en fotbollsplan. Med fjorton år på jorden var Richard snabb på planen. För snabb.
– Coachen tyckte att jag var lite för snabb så jag fick vara med i något som hette Vänortskampen där Huddinge friidrottsklubb hade ett lag.

Väl där sprang Richard 100m, stafett och kastade boll. Vänortskampen blev startskottet för oräkneligt många timmar friidrott. Richard började träna friidrott några gånger i veckan men lirade fortfarande mest fotboll. Han sprang alla distanser upp till 400m och kastade spjut.
– Sen hoppade jag lite höjd- och längdhopp också. Det kan man inte tro va?

När amerikaner firar sin Sweet 16 med storslagna fester och vi svenska ungdomar undrar vad vi firar hade lille Richard sin glansperiod. Ett USM-guld på 200m samt ett nytt svenskt rekord på 4x100m i p16 klassen. Ett rekord som stod sig tills nästa försöksheats vinnare, Hellas, fällt sig över mållinjen.  
– Det svenska rekordet vi hade i fem minuter och guldet på 200m på USM är nog mina största meriter, sen dalade det, skrattar Richard. 

Richards stoppskylt längs friidrottsbanan kom runt 19 år. Han hade precis kommit in på en treårig utbildning på Bosön och förutsättningarna för avancering på friidrottsbanan för sin egen del fanns. Dock fanns det ett men,
- Det gick inte lika bra längre. Jag visste ju vad det berodde på, jag tränade inte lika mycket som i början och de andra tränade mer. 

Bara för att Richards ben inte sprang lika fort längre betydde det inte att hjärtat inte gjorde det. Därför bestämde han sig – friidrottstränare skulle han bli.
– Jag tyckte fortfarande att det var jäkligt roligt, även om jag inte var lika mycket på hugget själv som aktiv. Så jag tänkte: vad fasiken, jag provar. 

Richard började som tränare för ett gäng sjuåringar i Hammarby friidrottsklubb men gick snabbt vidare till att träna äldre. I samband med att Richard spenderade mycket tid på Bosön fick han den gyllene förfrågan att komma till Täby IS friidrott.
– De tyckte att det skulle vara trevligt om jag kunde hjälpa dem och det tyckte jag lät spännande.

Hur var det då?

– Det var bedrövligt redan då, blinkar Richard.

Med många år i Täby IS har Richard sedan januari detta år blivit träningsansvarig för junior-och seniorgruppen. I och med det tillkommer mer ansvar generellt runt träning för aktiva från 15 år och uppåt. Han har även ansvar runt allt som kan tänkas behövas runt SM resor eller seriematcher. 
 – Jag ser att det finns lite att göra för att få ihop de äldre träningsgrupperna och det är en del av anställningen. Det ska vara fler äldre som stannar kvar i klubben. Vi vill att de aktiva ska vilja vara med i klubben och man ska vilja vara med länge.

Som tränare för TIS junior-och senior grupp, tränare för aktiva från andra klubbar samt tränare på Löpargymnasiet i Sollentuna känns det som att Edman vet vad han sysslar med. Vad skulle du ranka som din bästa egenskap som tränare?

– Det kanske låter underligt men om jag skulle säga ett ord skulle det vara att lyssna. Man kanske ska se en del också men om jag får säga ett ord skulle jag säga att jag är bra på att lyssna. Jag ser varje person och vill utveckla hen från där personen är, både på banan och kanske i vissa fall utanför banan.

Richard är han som får en att vilja satsa högre, booztar ditt halvruttna självförtroende och får dig inse den (ibland bortglömda) roliga biten i träning. Många gånger har jag undrat om jag ens tränat friidrott utan Richard. Och oftast har svaret varit nej. Tack för allt coach Edman.

Fakta om Richard Edman

Ålder: 47 år
Ålder vid start i Täby IS:21 år
Yrke: Tränare på Löpargymnasiet i Sollentuna och träningsansvarig för junior-och seniorgruppen i Täby IS friidrott. 

/Frida Hogstrand