Friidrottsgalan - Ett lyckat infall!

Det högklassiga startfältet i Höjdhoppstävlingen radar upp för presentation. Foto: Ida Borglund

Det var många lösa pusselbitar med ett par timmar kvar till huvudprogrammet - ljudet funkade inte, stavställningen gick sönder (!), stålmåttbandet träffades av ett spjut och gick mitt i tu! Funktionärer lämnade sena återbud eller dök inte upp!! Det sistnämnda något som inte får hända och som bidrog till mycket onödig stress för alla som hjälpte till. Men där någonstans tog det hela en positiv vändpunkt.

Visserligen tvingades vi skjuta en kvart på invigningen, men lagom till tävlingsstart kl. 16 var ändå det mesta på plats och tävlingen kunde genomföras - med några högklassiga prestationer som satte guldkant på tillställningen!

Med några dagars "vila" efter denna något stressiga dag så kan vi istället nu fokusera på dessa höjdpunkter:

Svensk toppklass

Tävlingen inleddes, efter pampig invigning, med 100m häck för damer. Det blev ett tajt race. SM-bronsmedaljören Alva von Gerber drog till slut det längsta strået på 14.16 med hemmaklubbens Maria Södergren som tvåa. Hela sex tjejer sprang in på 14.64 eller bättre.

I höjdhoppstävlingen fick vi se den absoluta Sverigeeliten, och dessa visade sig vara väldigt sugna på att hoppa högt på Tibblevallen. Damtävlingen blev högklassig och det krävdes 1.73 för att ta sig upp på pallen. Bianca Salming hoppade på sin gamla hemmaplan och var påtagligt besviken över att ha stannat på 1.79 och missat att sätta nytt banrekord, efter att ribban fallit tre gånger på 1.83. 

I den manliga tävlingen fick vi se en viljeladdad duell mellan Sveriges två i särklass bästa höjdhoppare på killsidan. Länge hade Melwin Lycke Holm greppet om tävlingen efter klockren hoppning över 2.13. Men efter att ha rivit tre gånger på 2.17 så öppnades dörren på glänt för hemmaklubbens Fabian Delryd. Fabian tog chansen och efter sitt kanske bästa hopp på två år så seglade han över 2.17 i sista försöket. Åskådarna blev de stora vinnarna och man kan väl säga att det är den här typen av "hetta" som svenskt herrhöjdhopp saknat och det är kul att killarna nu tillsammans höjer intresset för sporten. Givet att tävlingen blev så pass jämn står platsen till Lag-EM förmodligen fortsatt helt öppen och lär avgöras på Sollentuna GP på söndag. Ännu en ny sevärd tävling väntar således redan om några dagar.

Längdtävlingen inleddes med fina förhållanden och god medvind. Men efter halva hoppningen vände lyckan och det började blåsa bistert mot. Tävlingen, som höll på att bli en riktigt fin tillställning, kom därför av sig. Men dessförinnan hade i alla fall hemmaklubbens Rickard Willman presterat sin bästa hoppning i täbylinnet genom att segla iväg 6.91 och sluta tvåa i ett högklassigt fält. Vann tävlingen gjorde Hässelbys Linus Jonsson på 6.97. Damernas tävling vanns av Turebergs Lina Ånstad som persade till 5.83.

Stavhoppstävlingen blev försenad och drabbades därför även de av "vindväxlingen". Detta ställde till det rejält för hopparna. Tre damer stannade alla på 3.81, bland dem Sara Winberg. Men det var Annika Jönsson från Spårvägen som drog det längsta strået. På herrsidan segrade Teodor Borgius från Hammarby på 5.01 och hemmaklubbens Harald Gemmel klarade årsbästahöjden 4.81, vilket gav andraplatsen.

Damernas korta sprintdistanser höll även de hög klass. På 150m segrade Hammarbys stora talang Esther Sahlqvist, född 2006, på tiden 18.11 och följdes tätt bakom av hemmaklubbens stjärna Linnéa Frobe (18.23) och Upsalas Klara Helander (18.51). På dubbla distansen blev det hemmaseger genom Linnéa på 38.75 med Klara som tvåa på 39.42.

SM-finalvibbar på 600m

Bredast klass på ovalen höll dock 600m-loppen. Damernas nästintill SM-finalklass på hela fältet. Svenska juniorrekordhållaren inomhus på 800m, Lova Perman från IF Göta Karlstad, körde från spets och nådde målet efter 1:31 min med nyblivna 2:07-löparen Josefin Heier som tvåa och Lovisa Bivstedt som trea. Imponerade gjorde också hemmaklubbens Lovisa Linde som efter i princip två år borta från tävlingsbanan gjorde tävlingscomeback och sprang in på 1:33.86 i sitt första försök på en "längre" distans. 

Herrarnas lopp blev minst lika sevärt. På förhand skulle loppet stå mellan landslagslöparna Erik Martinsson och Alexander Lundskog, båda med internationellt gångbara 1:46 som PBn på 800m. Martinsson tryckte gasen i botten direkt och Lundskog fick till slut ryggen före Upsalas Björn Seifert. På bortre lång tryckte sig Danderyds Erik Skoglund förbi Seifert och upp i rygg på den merittyngda tätduon. 400m passerades inte långt över 50 sekunder och i horisonten hägrade det inofficiella svenska rekordet, 1:16.75. Martinsson kunde försvara täten och klyva mållinjen först, men efter tunga ben sista 100 missades rekordet med en knapp sekund. Lundskog tvåa och Skoglund trea.

Efter återbud från svenska mästarinnan Moa Granat på 300m häck blev loppet en intern TIS-historia. Dock en sevärd sådan! För över sista häcken så var fortfarande tre tjejer sida vid sida! Till slut kunde Maja Sund, med sin 800m-uthållighet, dra det längsta strået och vinna på 44.45, med Lia Cederberg som tvåa (44.49) och Ebba Jernmark Burrows som trea (44.75). Alla tre är högst tänkbara kandidater till en SM-finalplats när så lider, så trots "stjärnfallet" så var det bra klass på startfältet. Många ringrostiga passager var det dock, så det finns lite att slipa på i stegrytmen under sommaren för samtliga tre tjejer.

Manliga sprintloppen blev en tunn historia, efter att mer än halva startfältet lämnat in handduken med bara timmen kvar. Många "kliande baksidor" får man anta, men lite tråkigt för publik att gå miste om den fina bredd på loppen som var aviserad. Ingen skugga ska dock falla på Alexander Pilgrim och Babu Badije, som tog hem segrarna på 150m och 300m och det på bra tider.

Det kanske finaste ögonblicket skedde dock redan vid invigningen. Klubben hade bjudit in ett 50-tal framstående ideella ledare i klubben, vissa aktiva redan på 80- och 90-talet, för att dela ut pris för deras insatser. Utan alla ideella insatser hade klubben knappast överlevt dessa 100 år, och ännu mindre varit där den är idag. Dessa 50 fick vara först ut, men vi lär få köra många galor om vi ska kunna premiera alla som bör premieras.

Summering

Summerar vi händelseförloppet så är det samlade intrycket att det blev en minnesvärd dag och inte minst eftermiddag på Tibblevallen! Märkbart glada aktiva och glad publik bidrog till det positiva intrycket!

Ett gäng födda 2010 fick som korgbärare följa tävlingarna på extra nära håll. Kanske väcktes där drömmen att en gång själva stå på startlinjen i en liknande tävling?

Friidrottsgalan - här för att stanna?

Det är kanske just denna aspekten som ställer frågan om vi ska fortsätta arrangera liknande tävlingar på sin spets. En "egen" gala ger oss möjlighet att lyfta fram våra egna aktiva och ge dem möjligheten att tävla inför publik, något som annars är väldigt få förunnat eftersom det bara är aktiva på internationella elitnivå som får chansen på Folksam GP och Bauhausgalan. En egen gala ger oss också möjlighet att visa upp och marknadsföra friidrotten i närområdet och kanske locka nya knattar till terminsträningen eller friidrottsskolan. Och såklart är det något kul att samlas kring i klubben och vara stolta över, och kanske väcker det som sagt drömmar till liv hos våra många ungdomar att själva få tävla i större sammanhang.

I andra vågskålen ligger dock att det kräver mycket förberedelser och det är inte en lukrativ aktivitet, snarare tvärtom.

Att ge ett svar på rubrikens fråga är inte upp till mig. Men med all stress och alla utmaningar och brister förträngda - nog är man lite sugen på att göra ett nytt försök. Frågan är i alla fall väl värd att diskutera, så kom gärna med dina tankar!

Det aktuella datumet, mitt i en lång helg, gjorde att många inte hade möjligheten att vara med, varken som deltagare eller åskådare. Så det behöver i så fall omvärderas. 

Nu fortsätter tävlandet!

Jag får återkomma till en summering av Täby Open 100, för även där hände mycket spännande inte minst sett utifrån ett täbyperspektiv. Och efter ett par dagars "rapportpaus" ligger vi redan efter, för det har under tiden hunnit ske ett antal kanon-prestationer! Till helgen väntar dessutom stortävlingen SAYO, så lycka till alla tävlande och så hoppas vi att vi är i fas med rapporteringen innan tävlandet är igång på Sollentunavallen.

Slutligen, styrelsen har bett mig framföra ett stort tack till alla som jobbade hårt för att genomföra tävlingarna - ett verkligt hästjobb både före och under från många inblandade!! Hatten av.

/Nils-Göran Nilsson Batz